För åtta år sedan kom Mira och hennes man Arben tillsammans med tvillingarna Jurgen och Luic till Sverige. De flydde från hemlandet på grund av att de behövde skydd från en blodsfejd. Deras två yngsta barn är födda i Sverige.
NSD har följt familjens ärende.
Läs mer: Barnfamilj ska utvisas
Läs mer: "Ett oerhört trauma för barnen"
Läs mer: Utvisas efter sju år i Sverige
I våras fick familjen beslut om utvisning.
Den 1 december skickade Hanna Lundberg, advokat på Stockholms asylbyrå och familjens ombud, in ansökan om att det finns hinder att verkställa utvisningen och åberopade nya omständigheter. I och med det fick inte utvisningen verkställas.
Ändå kom polisen hem till familjen tidigt en morgon en vecka senare och hämtade Arben Ndoka framför ögon på hans barn. Han placerades i förvaret i Gävle. Senare samma dag beslutade Migrationsverket att avslå ansökan om verkställighetshinder.
Arben har suttit i förvar sedan dess. Enligt Anna Thorsson flyttades han till Märsta nu på måndagen.
NSD har sökt Arben utan att lyckas nå honom.
– Mamman har blivit förd till polisen i Boden, säger Anna Thorsson.
Hon berättar att Mira Ndoka som redan innan mådde mycket dåligt fick en kris eftera att hennes maken låstes in och blev så pass dålig att hon under en period fick sjukhusvård. Barnen blev då placerade.
– Vi tror att barnen inte vet något om det här ännu och att de är på skolan, sa Anna Thorsson på måndag förmiddag.
Jenny Vikström berättar att barnen fick information när de var på skolan och möjlighet att ta farväl av sina klasskamrater.
– Barnen var chockade och alla var fullständigt förtvivlade, säger hon.
Anna Thorsson tycker det som händer är fruktansvärt.
– Hela familjen ska bli tillbakaskickad i morgon (läs tisdag reds. anm.). Mer vet jag inte. De är desperata.
NSD fick på tisdagen verifierat att utvsiningen har verkställts.
– Jag vet inte hur det ska gå för den här familjen, säger Anna Thorsson. Den mår jättedåligt. Hur ska de klara av att ta hand om fyra barn, som är helt oförberedda och helt ovetande om det här. Det är fruktansvärt. Det här strider mot barnkonventionen. Livet här är det enda barnen vet något om. Det liv de haft i Sävast. Familjen tre pojkar går i skolan, tvillingarna i trean, och dottern är bara två år. Jag tänker på hela familjen, men barnen det känns så….
Det känns så?
– Det känns som de drar undan mattan för dem, att de ska få ändra sitt liv så drastiskt. De kommer inte kunna gå i skolan, inte kunna ha fritidsaktiviteter på det sätt de har haft här och inte kunna röra sig fritt, säger Anna Thorsson.
Eivy Blomdahl, som har engagerat sig i familjens öde, nåddes också på måndagen av uppgiften att mamman hämtats av polisen.
– De hämtade henne från hemmet, men barnen vet ingenting.
Hon tycker att det är ett rättsövergrepp.
– De knäcker familjer. Det är som att det enda viktiga är att få iväg dem från Sverige. Sedan om man förstör familj, den här familjen kommer inte att repa sig i första taget, så verkar det inte spela någon roll. Man blir så beklämd så det är inte klokt.
Eivy Blomdahl hälsade på Mira under nyår när hon låg på sjukhuset.
– Hon mår jättedåligt. Hon gråter hela tiden och mest pratar hon om barnen. Hon är rädd vad som ska hända dem och vill ta hand om dem. Hon berättade att barnen är oroliga och har svårt att sova. Det är hemskt. De förstår ingenting.
Hon bedömer att man sakta men säker bryter ned de här familjerna, deras självförtroende och deras framtidshopp.
– De förlorar ju hoppet. Det är så fruktansvärt att det får gå till på det här sättet. Och vi pratar i Sverige om barnkonventionen, som vi är på väg att godkänna som lag, så gör man så här. Man känner sig helt maktlös.