Seyed Hassan Hosseini är en lågmäld och ödmjuk person. Han talar svenska, efter ett år och sju månader i Sverige.
Det var den 29 april 2009 som han skulle ha deltagit i ett maratonlopp i Hamburg. Han hade tävlat med iranska landslaget i åtta år, men hade bestämt sig för att hoppa av och söka asyl i Sverige. Han sade inget till sin familj.
Hans tanke var att de skulle återförenas här, men han var inte förberedd på den känslomässiga kris det innebar för honom att leva i ovisshet i ett främmande land utan sin familj. Framför allt har han tänkt på sin dotter och hans högsta önskan har varit att få träffa henne igen.
Mått mycket dåligt periodvis
Det har varit en svår tid och han har periodvis mått mycket, mycket dåligt. Han fick först avslag på sin asylansökan och var livrädd för att tvingas tillbaka till hemlandet.
Seyed Hassan Hosseini beviljades muntlig förhandling i migrationsdomstolen. Beslutet om avvisning ändrades och han får uppehållstillstånd.
- Det är jättehärligt. När min advokat, Per Allocco, ringde och gav beskedet grät jag. Jag frågade honom och det verkligen var säkert och han svarade ja. Han har hjälp mig mycket. Jag är tacksam.
Befrielse
Beskedet var en befrielse för honom. Nu kan han börja leva och tänka framåt. Han ringde sin fru och dotter, som är åtta år.
- Min dotter grät också. Hon är hela mitt liv.
Han vet inte när familjen kan återförenas och säger att han ska be Migrationsverket om hjälp. Seyed Hassan Hosseini vill samtidigt tacka personalen på Migrationsverket i Boden för att den alltid behandlat honom väl.
Han framhåller också den mötesplats för asylsökande, som kommunen och Migrationsverket drev på före detta Centralskolan.
- Nu är det stängt, men förut var det öppet för alla asylsökande och jag gick själv dit.
Återuppta studier
Seyed Hassan Hosseini skulle vilja återuppta sina universitetsstudier. I Teheran studerade han fyra år universitetet för att få idrottslicens. Han vill också fortsätta att idrotta.
- Jag lovar att bli något positivt och effektivt för Sverige.