"Vi blev förnedrade och kränkta"

Lena Renberg säger, att de hade ätit och druckit gott. De kliver på bussen.

– Jag har inte åkt buss i Luleå sedan jag var tonåring och är 54.

Hon visste inte hur biljettsystemet fungerar i Luleå. Monika Drugge, som nyligen återvänt till Norrbotten, trodde att det är som på länsbussarna i Västerbotten där man kan betala med kort på bussen.

– Jag blippar med mitt kort, men inget händer. Bussen kör. Jag går fram och säger till chauffören att något är fel för jag har inte kunnat köpa en biljett, säger Lena Renberg.

Hen förklarar, att de kan ladda ned appen och därefter köpa en biljett. Båda två gör det medan färden går vidare. Monika Drugge betalar med Klarna och visar att biljettköpet på 29 kronor registrerades klockan 19.56.

De säger att en kontrollant kliver på bussen i höjd med Mjölkuddskyrkan. Lena Renberg visar att även hon betalat 29 kronor vid samma tidpunkt, men uppger att hon inte hunnit aktivera biljetten via appen.

– Han kommer fram och vill se biljetten och jag svarar alldeles strax, men han säger att jag inte får röra telefonen och beskyller oss för grovt bedrägeri, berättar Lena.

Monika uppger att hon håller upp sin biljett.

– Det gills inte sa han.

Kvinnorna beskriver hur kontrollanten står bredbent, lutar sig över dem och blockerar vägen. De uppfattar honom som aggressiv.

– Jag jobbar som tjänsteman inom en myndighet. Man beter sig inte så, säger Lena.

Bussen fortsätter färden. Kontrollanten vill att de skriva under för att han ska debitera dem en förhöjd avgift, 1500 kronor vardera.

– Jag frågade varför jag ska skriva på en tom skärm. Jag vill se vad jag skriver under. Vi hade ju betalat och jag hade inte gjort något fel, säger Monika.

Kontrollanten hade med sig två kollegor. I höjd med regionhuset säger de att kvinnorna måste gå av bussen. Lena och Monika går in i busskuren och sätter sig på en träbänk.

– Det är inte trevligt att ha en karl stående så nära ansiktet. Han kommer fysiskt för nära och vi kan inte backa, tillägger Monika.

– Det är surrealistiskt. Han säger, att om vi inte skriver på så frihetsberövar han oss och hamnar i belastningsregistret, säger Lena och upplever att kontrollanten beter sig oerhört oförskämt och kränkande. Han kallar oss tanter och vägrar visa sin tjänstelegitimation.

– Han frågar om jag kan skriven och talad svenska, säger Monika, som vid det laget är beredd att skriva under mot sin vilja.

Klockan är då 20.21.

– Sedan beordrar han en av kollegorna att ”avlägsna det här elementet”. De flyttar mig en bit bort och därifrån får jag inte röra mig.

Lena är jättestressad och börjar gråta.

– Det är fruktansvärt obehagligt. Jag möter ibland obehagliga personer i mitt arbete, men har aldrig varit så rädd. Vi blev förnedrade. Han kräver att få min legitimation, men jag hade ingen och då kräver han att få rota i min väska.

De berättar att det plötsligt kommer en utryckningsbil med skrikande däck.

– Ut kliver en ordningsvakt, som hejdar sig när han ser Monika och mig och de fyra männen som vaktar oss i denna lilla kur, säger Lena Renberg, som 20.45 skriver på när hon fått vaktens namn.

Hon har tagit oerhört illa vid sig och beskriver hela upplevelsen med ord som maktmissbruk, hotfullt, arrogant, nedlåtande och tjänsteutövning som går överstyr.

Båda bestred böterna och har fått uppskov.