I lördags var det Alla dikters dag. De flesta som kom var pensionärer, utom 20-åriga Lilian I Sundqvist, som kom dit tillsammans med sonen Warren, två år.
Hon är inte med i ABF:s bygdeskrivare, som håller i arrangemanget tillsammans med kommunen, men hon tycker om att skriva. Just nu skriver hon en novell, men Lilian Sundqvist tycker också om att skriva dikter.
Nervös
Hon var först upp på scen och läste två dikter Once a stranger och What are dreams for...?
- Det är första gången jag är här och jag var lite nervös, men det gick bra. Jag trodde att det skulle vara fler ungdomar med. Det vore bra. Det är många ungdomar som skriver, säger Lilian Sundqvist.
Asta Karlsson blir glad när yngre personer medverkar. Hon, Hilding Järlebro och Mimmi Keskitalo startade ABF:s bygdeskrivare 1986.
- I gruppen fanns också Lars Fagerström och Birgitta Axelsson. Under årens lopp har flera medlemmar slutat och några har gått ur tiden. Tidigare var det fler ungdomar på Alla dikters dag, säger Asta Karlsson.
Hon konstaterar att det i år fanns flera nya namn och tycker det är bra att det fylls på.
"Vi är tjuriga"
- Vi har fått förslaget att slå ihop den med Poesidagen, men vi är tjuriga och vill ha den kvar.
Asta Karlsson har skrivit sedan barnsben och har även givit ut en diktsamling. På senare år har hon fått en synskada med kraftigt nedsatt syn som följd. Men hon fortsätter att skriva dikter.
"Ett sätt att överleva"
- Jag kan inte låta bli. Det bara kommer, ibland precis när jag ska somna och då är det bara att tända lampan. Att skriva är ett sätt att uttrycka sig och för mig är det en livsnödvändighet. Man lättar på trycket. Jag kan gå och bära på en rad och rätt som det är kommer fortsättningen också.
Asta Karlsson berättar att hon inte har kunnat skriva om det riktigt svåra förrän efter 20-25 år. Hennes son Lorentz förolyckades när han var åtta år. Det var 1960.
- Då fanns det inga sorgegrupper och att skriva blev ett sätt att överleva. Men det tog många år innan jag kunde skriva om Lorentz, sedan såg jag rubriken "Barn är mjuka. Bilar är hårda". Då lossnade det och jag skrev en dikt som handlade om honom.
Mycket av det hon skriver handlar om livet och naturen, som hon upplever har en läkande och helande kraft. Hon läser mycket poesi och just nu läser hon nobelpristagaren Tomas Tranströmer.