På onsdagar hålls gruppträning i Sandenskolans gymnastiksal för svårt funktionshindrade och strokedrabbade. Ansvarig för projektet är sjukgymnasterna i Inre kraft. De såg de ett behov hos sina egna kunder men blev även kontaktad av Bodens strokeförening.
– Nu gör vi något bra tillsammans. Vi ser att många som tränar här går framåt, säger sjukgymnasterna Conny Karlsson och Patrik Strandberg.
Förra året skedde gruppträningen i mindre skala för att komma igång. I år är en större grupp med på cirkelträningen som sker på ett tiotal stationer.
– Deltagarna tränar upp balansen så de minskar risken för att ramla och får också tillbaka lite styrka och känner sig piggare. Träningen är ju gjord för att deltagarna själva ska orka mer i vardagen, säger sjukgymnasten Conny Karlsson.
Träningen inleds först med en gemensam uppvärmning. Det är sjukgymnasten Patrik Strandberg som visar deltagarna hur de kan vrida på sina armar och handleder med hjälp av en pinne som redskap. Sedan fortsätter övningarna på olika håll i gymnastiksalen. Vid en nedfälld barr står Rune Bjursten med sjukgymnasten Conny Karlsson.
Han ska försöka resa sig upp ur rullstolen. Rune Bjursten gör dubbla knäböj så frun Ulla ger upp ett glädjetjut. I dag har makarna varit med fem gånger på träningen.
– Jag fick min stroke för två år. Det är ingen förlamning utan en svaghet i sidan och ena foten efter stroken. Att träna här gör mig mer sporrad för jag får fler utmaningar i träningen. Det känns också tryggt med sjukgymnasternas kunnande. De kan rätta till eventuella fel man gör, säger Rune Bjursten.
– Jag ser att Rune blivit starkare. Vi har hemtjänst men de har inte tid med träningen för de är så hårt hållna.Då måste det till sådana här lösningar istället, säger Ulla Bjursten.
Deltagarna väljer själva hur mycket de orkar. Lena Ek som har MS kände sig trött i kroppen under träningen.
– Jag gör det jag orkar i dag. Det känns skönt att man får träna efter sin egen förmåga och ork. I dag är det borta några stycken för vi brukar vara fler som tränar, säger Lena Ek.
Else-Maj Simonsson som fick en stroke för åtta år sedan kämpar med att hålla balansen under gången i den tjocka gymnastikmattan.
– Jag tycker att det blivit mycket bättre efter träningen. Den ger så mycket när sjukgymnasterna är med. Annars om man tränar hemma så har man inte det stödet.
Hon går hon utan käpp, trots en svagare vänster sida. Else-Majs make Stefan Simonsson som är med under träningen vill att hans fru ska klara sig utan hjälpmedel.
– Jag tycker själv det funkar och jag får bättre balans utan hjälpmedel, säger Else-Maj Simonsson.
Hon är med i Bodens strokeförening som Christer Waltari. Han fick inte bara en utan två strokes inom loppet av någon dag 2008. Han drabbades också strax efter av en hjärtinfarkt. Christer Waltari som även har knäproteser i båda knäna är verkligen ihärdig i sin träning. Han har även på sig en styrkeväst med extra kilon för att det ska bli tyngre.
– Jag har ju tränat tidigare när jag jobbade. I dag är jag 74 år. Det bästa för mig är att mina sjukdomar inte tog bort viljan för mig att träna och bli bättre. Jag har full rörlighet men en svagare högersida. Cirkelstationerna är jättebra träning och jag kör runt på alla, säger han.
Varje träning avslutas alltid med kaffe och gofika.
– Träningen är också en social tillvaro för gruppen. Deltagarna har kul ihop samtidigt som de gör nytta och kör sin träning, säger sjukgymnasten Patrik Strandberg.