Länsstyrelsen besökte området redan 2005. Inventeringar visar att det har mycket höga skogliga naturvärden.
Skogarna kring Blyberget är mycket variationsrika. På berget finns bitvis urskogsartad barrblandskog med inslag av asp och sälg. I sydvästra delen finns en mäktig grov barrblandskog med god tillgång på död ved. Länsstyrelsen bedömer att många av tallarna är minst 300 år.
Stora delar av områdets östra ytor är också urskogsartade och marken täcks av olika örter. Tillgången på död ved nybildas kontinuerligt.
Under hösten 2013 fick länsstyrelsen information att det pågick någon form av skogsbruksliknade verksamhet på åtminstone en av fastigheterna. Ett år senare lämnade en markägare in en anmälan om slutavverkning till Skosgstyrelsen.
Länstyrelsen fattade därefter ett beslut om så kallat interimistiska förbud mot åtgärder i det aktuella området. Motiveringen var att förhandlingarna med målsättningen att bilda ett naturreservat fortfarande pågick. Markägarna får därför inte bedriva skogsbruk, fälla eller på annat sätt skada levande eller döda träd och buskar eller tillvarata vindfällen.
Två fastighetsägare överklagade. Regeringen har beslutat att avslå överklagningarna.
Advokat Nils Rinander är ombud för en av markägarna, men har ännu inte fått beslutet. Han är dock inte förvånad, utan säger att han hade varit mer förvånad om miljöminister Åsa Romson (MP) hade tagit det beslut som hans klient krävt.
– Det finns en möjlighet att föra ärendet vidare till rättsprövning. Frågan är om man har kränkt min klients rätt att få sin sak prövad i skälig tid. Man har lagt en död hand på hans mark, säger Nils Rinander och fortsätter:
– Man kan inte överklaga ett regeringsbeslut. Men om en person bedömer att ett avgörande strider mot någon rättsregel och då närmast lagen om Europakonventionen, som Sverige har förbundet sig att följa, då kan man ansöka om rättsprövning hos Högsta förvaltningsdomstolen.
Han ska därför överlägga med sin klient.
Ulf Bergelin, chef för naturvårdsenheten, säger att ett interimistiskt förbud är för att skapa förhandlingsro så att de inte behöver leva under risken att någon går in och avverkar.
– Vi gör det bara i undantagsfall när vi känner att det finns en påtaglig risk att man går in och påverkar de naturvärden vi vill skydda.
Han säger att arbetet fortgår och att länsstyrelsen har träffat markägarna. Förhandlingarna är inte avslutade, men målsättningen är att slutföra processen så fort som möjligt.
Ska det behöva ta över tio år?
– Nej, naturligtvis inte. Det är inte vår målsättning, men vi vill inte heller tvinga fram ett beslut. Staten kan, om det drar ut på tiden och man inte kommer längre i förhandlingarna, fatta ett beslut ändå. Sedan får markägaren stämma staten i fråga om ersättning. Men vi har alltid ambitionen att komma fram till en förhandlingslösning och då kan det bli så här, säger Ulf Bergelin.
Han påpekar att det finns en stark vilja hos länsstyrelsen att skydda området.
– Det här området har mycket höga naturvärden. Det är ett sådant område med sådan typ av skog som är prioriterad. Men jag har förståelse för att markägarna blir frustrerade när det tar sådan lång tid, men det beror på båda parter. Vi har gjort vad vi kan för att skynda på det, säger Ulf Bergelin.