Spaningsgruppen är upplöst. De sista två månaderna var Lars Öberg spaningsledare.
– Min uppgift var att vara en spindel i nätet.
Hans arbete var att leda och prioritera i utredningsarbetet och i samarbete med åklagare se till att hålla tempo och kvalité i utredningsåtgärderna.
– Utan att ha gjort en formell kontroll så kan man nog säga att kvantitativt så är det här den största brottsutredningen som vi hittills har haft i Norrbotten, säger Lars Öberg.
Otäcka ingredienser
Styckmordet på Vatchareya Bangsuan innehåller en hel del otäcka ingredienser.
– Jag lider inte speciellt av makabra detaljer som man kan utsättas för i arbetet, utan oftast räcker det med att vi pratar igenom upplevelsen inom arbetsgruppen, säger Lars-Göran Johansson.
Han var chef för den inre enheten. Han bedömde bland annat alla inkomna tips, prioriterade dem och skrev direktiv innan arbetsuppgifter lades ut på handläggare.
– Det var ett otroligt stort inflöde av handlingar. Fast jag har varit med om ett antal mordutredningar så lärde jag mig mycket. I en sådan här stor och speciell utredning så är det naturligt att man ”tar med sig jobbet hem” eftersom tankarna ligger kvar och bearbetas även på ledig tid. Man kan helt plötsligt komma på saker som man glömt att ta tag i eller så kan man vakna med en idé i huvudet hur man ska gå vidare, säger Lars-Göran Johansson.
Lärorik utmaning
Totalt har det hållits 928 förhör. Inge Barsk var inledningsvis spaningschef och sedan ansvarig för förhörsgrupperna. Anna-Karin Bengtsson kom in i gruppen runt 20 maj. Hon var först chef för förhörsenheten och hade efter semestern ansvar för den inre enheten. Hon tycker det har varit en utmaning och oerhört lärorikt.
– Det svåraste har nog varit att få ordning och struktur på ett så omfattande material, säger hon.
Ständiga och täta arbetsmöten var nödvändiga för att hålla ihop ärendet där polisen bedrev utredning i parallella spår. Lars Öberg påpekar vikten av inte låsa sig för snabbt i en inriktning.
Hur många spår har ni följt?
– Det går jag inte ut med. Det är flera spår än det som berör den här mannen som är häktad. Vi försöker hela tiden titta på vilka andra möjliga gärningsmän som kan ha haft motiv att vara inblandade i brottet eller medgärningsmän. Vi har försökt att jobba på ett brett och objektivt sätt.
Vem har stått för ifrågasättandet?
– Många har varit inblandade, mellan 20 och 40 med hundförare och dörrknackarteam. Det gäller att spaningsledningen och åklagare är lyhörda och skapar ett klimat i gruppen, som gör att man vågar ifrågasätta och komma med en avvikande stånpunkt. Man måste vara beredd att både göra omtag och ifrågsätta sig själv i utredningsprocessen, säger Lars Öberg.
Har du känt frustration någon gång?
– Ja, många gånger, men det gäller att vara uthållig och ta ett steg i taget.
Inge Barsk säger att de på alla punkter kanske inte har nått ända fram.
– Man vill och man har gjort allt man kunnat, men har kanske inte lyckas på alla fronter.
Vad det handlar om kan han inte avslöja, utan åtalet kommer på torsdag eller fredag nästa vecka.
Lars-Göran Johansson tycker inte att det direkt har påverkat mordutredningen att den misstänkte inte erkänt.
– Även vid ett erkännande måste utredningen bevisa att den person som erkänt verkligen har gjort brottet och att detaljer i erkännandet stämmer med de spår och fynd som gjorts. Jag är mycket nöjd med det arbete som alla inblandade gjort i mordutredningen. Ett enormt arbete har lagts ner och nu är det upp till domstolen att pröva den bevisning som framläggs, säger Lars-Göran Johansson.