André, 23, och jämnåriga Jakob är arbetskamrater på ett utbildningsföretag i Sävast. De har varit gode män i två månader.
– Vi pratade lite grann om att göra slag i saken och lämna in en ansökan. Sedan gjorde Jakob det före mig. Jag tänkte att det kunde vara en rolig möjlighet att pröva något nytt och hjälpa någon också, säger André Nilsson.
De är de yngsta bland Bodens kommuns gode män.Merparten som tar på sig uppdraget är pensionärer som Marianne Soutukorva,72.
– Jag har gått ett tag och funderat på det här. Jag kom kontakt med flyktingar från Kosovo på 90-talet och fick vänner för livet. En väninna har också jobbat som god man och jag har varit vid hennes sida. Nu är det min tur. Jag har kontakt med en afghansk pojke på 15 år som jag precis börjat lära känna sedan i oktober. Många av uppdragen sker på dagtid och det fungerar ju för mig som är pensionär, säger Marianne Suotukorva.
För Jabob och André som har heltidsjobb blir det en del pusslande.
– Det mesta uppdragen går att göra på kvällen, men vissa besök måste göras dagtid och det kan då bli på raster, lunchtid eller sen eftermiddag som besök på sociala eller skolan. Läkarbesök och migrationshandläggningsbesök är svårare att schemalägga. Vi har en bra arbetsgivare som gått med på att vi har uppdrag, annars hade vi haft svårt att få det att gå ihop, säger André Nilsson.
André Nilssons och Jakobs Holms flyktingpojkar kommer också från samma land och är mellan 15-17 år. De bor på Aleris boende för ensamkommande flyktingbarn. Där har gode männen samtal regelbundet med pojkarna med hjälp av tolk för att lära känna varandra.
– Det är viktigt att bygga upp en relation och lära känna personerna hur de är och dels vad de gjort i sitt hemland, skolgång och annat. Vi hör även hur de trivs med personalen och hur dom ser på klimatet här uppe. Vi tar även upp vikten av att komma in i rätt umgänge, hamna i rätt miljö och framförallt fokusering på skolan. Det är tre viktiga områden tycker vi. Klarar man av dessa bitar så har man stora chanser till en stabil framtid, säger Jakob Holm.
Han säger att de brukar prata med pojkarna också om olika träningsformer.
– Många av pojkarna har haft en ganska traumatisk uppväxt så att idrotta gör att de får annat att tänka på, säger Jakob.
– En av pojkarna som kände sig ensam och som inte kommit in i någon slags kompiskrets fick följa på min träning. Det kan vara bra att de kommer på någon aktivitet för att de ska känna sig tryggare och lita på någon, säger André Nilsson.
Både tycker det är roligt och givande att vara gode män.
– Det ger så mycket tillbaka. Man träffar mycket människor och får ett stort kulturutbyte också, säger André Nilsson.
Båda ser sitt godmanuppdrag som en del av sin fritid.
– Ja, vi är inte på boendet varje kväll men väldigt ofta. Det är mysigt att komma dit för där finns en fin gemenskap. Killarna har blivit en del av vår fritid. Det låter lite konstigt att säga så, men så är det.