"Det är bedrövligt"
Tvångsomhändertagna ungdomar får ingen plats och Statens institutionsstyrelse överbelägger. Det äventyrar utsatta ungdomars säkerhet och vårdbehov. - Det är bedrövligt, så ska det inte vara, säger Mats Lövgren, sektionschef på socialstyrelsen i Umeå.
Robert Stenbom, chef för norra regionen av Statens institutionsstyrelse, har bekräftat för NSD att de inte klarar att möta placeringar av äldre pojkar, 16-21 år. Enligt honom kan de inte erbjuda akutplatser. De försöker skaka fram platser och överbelägger.
Färre institutioner
Socialstyrelsen har ansvar för tillsynen av Statens institutionsstyrelse, SIS.
- Vi har färre institutioner än övriga landet och kan bara bedöma vår region. Vid våra inspektioner på samtliga SIS-institutioner i norra regionen i höst var det fullbelagt på Johannisbergs ungdomshem. Däremot är det "halvbelagt" på Sävastgården, som tar emot yngre ungdomar, säger Mats Lövgren, vilket bekräftar hans intryck att det råder brist på platser för äldre ungdomar.
"Mår dåligt"
Enligt en närhetsprincip ska tvångsomhändertagna ungdomar placeras så nära hemkommunen som möjligt. Men i det här läget erbjuder SIS de platser som finns i hela landet.
Som det nu är finns det omhändertagna ungdomar som mår mycket dåligt. Öppenvården vill inte ta emot dem och på slutna institutioner finns det inte plats. Så får det inte vara, säger Mats Lövgren.
- Att det trots LVU (beslut om tvångsomhändertagande enligt lagen om vård av unga, reds. anm.) inte finns plats är beklagligt. Risken är att de blir kvar i de beteenden och de miljöer som samtidigt har beaktats som grund för ett LVU. Det har varit så tidigare, för åtta-tio år sedan. Uppenbarligen är det så nu också, så det kanske inte är ett tillfälligt problem.
Vad kan socialstyrelsen som tillsynsmyndighet göra?
- Jag kan inte föregå vår granskning och vårt beslut. Vi kommer att granska omständigheterna i det här ärendet, analysera och fundera vad som man kan göra och vilka krav vi kan ställa, säger Mats Lövgren.
Han tycker att överbeläggning och platsbrist är två olika frågor. Överbeläggning handlar om tillsyn av enskilda institutioner och deras förutsättningar att ge god vård. Om äldre ungdomar som är främlingar för varandra måste dela rum eller sova i allmänna utrymmen påverkar det deras integritet, trygghet och säkerhet.
- Men den allmänna platsbristen är mer ett strukturellt problem för Statens institutionsstyrelse. Om den inte bedöms som tillfällig måste man ha en plan för hur den ska lösas långsiktigt, säger Mats Lövgren.
Så jobbar vi med nyheter