Hemtjänstområdet Öst hör till Erikslund och närliggande byar. Arbetsdagen börjar alltid klockan sju med en kvarts genomgång med arbetslaget. Sedan kom vikarierande enhetschefen Caroline Holmgren med en överraskning:
– Vi har fått förslag på arbetsplatsträffen om morgongympa så då kör vi igång i dag.
- Inte direkt på morgonen, utbrister en anställd, som ändå intar golvläge.
Den tuffa magövningen tar någon minut.
– Det var en bra start men oj vad jag skakar i armarna, säger Marie-Helené Ståhl, efteråt.
När alla sitter på sina stolar igen knackar det på dörren.
– Ska du jobba i dag?, frågar en kvinna från nattpatrullen, när hon ser Ståhl i blåställ.
– Ja, vi får se hur det går. Jag har ju gjort plankan, säger hemtjänstchefen, och skrattar.
Det är bestämt att Marie-Helenè Ståhl ska följa med rutinerade teamet Hans Byström och Siv Jonasson. Båda har 20 år i hemtjänsten och trivs med sitt arbete.
– Jag halkade väl mer eller mindre in på den här jobbet. I dag tycker jag att jag gör skillnad för folk, säger Hans.
Marie-Helenè får lämna chefsrollen hemma och lita på personalen.
– Jag är inte vårdutbildad men jag känner mig trygg i deras sällskap. Två gånger per termin ska cheferna ut i sitt område. Jag har varit ut tidigare men inte i Östs område så det ska bli spännande, säger hon.
Gänget ger sig av och första halvtimmesstoppet är hos Ove Nyberg och hans fru Barbro. Ove fick en stroke för tre år sedan och får hjälp tre gånger per dag.
– I mars låg han inne 1,5 vecka för bältros. Sjukdomen tog bort mycket energi så nu fattas orken. Han är bara uppe en timme åt gången. Vårat liv är väldigt inrutat, men det är nödvändigt med hjälp så Ove ska kunna vara hemma, säger Barbro.
Marie-Helené hjälper Ove få på strumporna i sängen innan han lyfts med liften ner i rullstolen. Hon fortsätter sedan klä på honom tröjan.
– Nu är det bara kamningen kvar så är du klar, säger hemtjänstchefen.
Alla besök är tidsplanerade även om det ibland kan ta längre tid hos vissa brukare vilket innebär att man kommer senare till nästa.
– Det kanske även kommer ett larm, men det händer inte varje dag. Om vi alltid får till oss, från alla håll och kanter, att det är så stressigt, då följer vi med i karusellen. Personalen möter hela tiden nya utmaningar. Vi chefer kan få större förståelse för deras arbete om vi själva upplever hur det är. Då har alla samma bild, säger Marie- Helené Ståhl.
När Ove Nyberg fått skjuts in i köket fortsätter hemtjänstgänget vidare till Börje Sandelund och frun Karin. Hon kokar ägg medan Börje ligger i sängen och ser på teve.
– Nu är det dags att stiga upp, ge mig kontrollen, säger Hans och skojar med Börje.
Han fick en stroke för tio månader sedan. Hemtjänsten tittar förbi åtta gånger per dygn. Börje kommer upp från sängen och ska göras klar för frukost.
– Jag ser att Börje klarar mycket själv under toalettbestyren, men det tar längre tid. Han tvättar sig i ansiktet, torkar sig torr och fick hjälp av oss där han själv inte kommer åt. Jag upplever inte alls att arbetet kändes forcerat eller stressigt som många säger det kan vara. Jag tycker personalen skötte det jättebra utifrån deras uppdrag att jobba med vardagsrehabiliteringen, säger Ståhl.
Efter ett tag kommer Börje nykammad och påklädd rullandes in i köket i sin rullstol.
– Nu kommer han in i restaurangen, säger Börjes fru.
Börje har sluppit sondmatningen och äter själv. Talet har också blivit bättre. Karin har ställt fram gröten och strösslat tabletterna i tallriken.
– Det slinker lättare ned, säger Börje.
Han lyfter upp en specialshot med ingefära och citron.
– Skål, säger Börje.
– Den är våran frukostnubbe, säger frun Karin.
Mellan smörgåstuggorna så tycker Börje, när han har hemtjänstchefen vid sin sida, att cheferna borde komma ut oftare. Makarna Sandelund är nöjda med hemtjänst Öst. Hans Östlund är också Börjes kontaktperson.
– Jag tycker han är gullig, säger Börje.
Däremot tycker han att rehabiliteringsträningen uteblivit eller inte utförts som han själv önskat.
– Börje har viljan men rehabiliteringen borde ha kommit igång snabbare. Nu kan han sitta uppe några timmar så jag tycker ändå det gått mycket framåt sista tiden, säger frun Karin.
I slutet av augusti ska Börje få börja träna på Garnis Rehab.
– Bara han kommer igång blir det bättre förhoppningsvis. Hela hans vänstra sida i dag är borta, säger frun Karin.
Idag skulle makarna Sandelund inte klara sig utan hemtjänstens hjälp.
– Börje har ett stort vårdbehov, men vi upplever att det är alldeles för många här.
På 21 dagar besökte 40 olika personer deras hem.
– Det blir jobbigt. Vi lär inte känna dem och de lär inte känna oss. Ibland kommer de tre på en gång och många saknar namnbrickor, säger Karin.
– Det handlar om förtroende. Det blir hela tiden nya ansikten, säger Börje.
– Det är många, det förstår jag abosolut. Det är klart att personalen ska ha namnbrickor så man ser att de kommer från hemtjänsten, säger Marie-Helené Ståhl.
Hon tar till sig brukarnas synpunkter om kontinuiteten.
– Det måste vi jobba med.Vi har brukare som måste ha sina insatser varje dag. Ibland blir personal sjuk, vabbar eller har semester.Då måste vi ta in en vikarie. Vi kan inte stänga ned utan vi måste ge alla deras omsorg. Det gör vi 365 dagar om året och 24 timmar om dygnet.