"Det behövs mötesplatser"
Christer Holmgren har jobbat i 40 år på Gammelängsskolan. En av hans rektorer har sagt att om inte Christer hade funnits, så hade inte Gammeläng funnits.- Drivkraften ligger i mina grundvärderingar att alla människor är lika mycket värda.
Christer Holmgren, speciallärare, talar med eleverna om veckans tema: Att bli vuxen. "Det är viktigt att ha drömmar och visioner." FOTO: Kurt Engström
Foto: Kurt Engström
- Sedan har det här varit mitt ställe även om jag inte alltid jobbat här på heltid.
Då bodde förskolebarnen och eleverna på internat och det fälldes många tårar.
- Jag har varit med om att barn grät fram till första rasten på måndagmorgnarna.
Stred för verksamheten
Han tror att det finns mycket gott i att eleverna i stället får utbildning på hemorten. Det förändrade Gammelängs uppgift. När Göran Persson var utbildningsminister och kommunaliserade skolan så höll Gammelängsskolan på att sopas bort. Christer Holmgren var en av dem som tog strid för verksamheten.
- Jag har en tro på att alla människor är lika mycket värda oavsett funktionshinder eller inte. En drivkraft är att kämpa för den lilla människan. Jag har velat vara en röst för de människor som behöver hjälp för att höras. Sedan har det kommit människor och sagt att: "Nog gör ni det bra". Men jag tycker inte så, utan är tacksam för att jag har fått jobba i den här verksamheten. Jag har fått så otroligt mycket och många möjligheter genom att få arbeta med de här eleverna.
Han berättar att de får otroligt fin feedback på just kompisveckorna.
- Det behövs mötesplatser. Precis som en älgjägare hittar andra jägare på en fest har till exempel rörelsehindrade barn behov av ett utbyte med andra i motsvarande situation, säger Christer Holmgren.
Stort behov i Boden
Nu på slutet så har behovet av kompisveckorna varit störst i Boden.
- Vi har haft svårt att nå den exakta målgruppen och skulle behöva ha direktkontakt. Förut fanns ett register, så att vi kunde söka upp dem. Nu är det upp till dem att söka oss och alla känner inte till våra kompisveckor.
Han tillägger att vissa habiliteringsteam har en egen typ av kompisaktivitet, så en viss del av behovet kan vara tillgodosett.
- Som förälder kanske man också funderar över varför man ska skicka sitt barn till Boden i stället för att jobba mer med integration i närmiljön.
Något han själv funderar på, men inte har belägg för, är om normaliseringen nått en nivå där eleverna på annat sätt inkluderas i sin hemskola.
- Man måste vara vaksam över att elever med funktionshinder har en plats där de kan dela sina livserfarenheter med varandra. Finns det eller måste man hitta mötesplatserna
i fortsättningen?
Kompetenshöjning
Sedan 1985 har han jobbat en hel del med projekt. Ett projekt som han själv inte drivit, men framhåller, är när länsverksamheten i fjol tog på sig att hålla i Pim-projektet, Praktisk IT- och mediakompetens, i Boden.
- Det är ett koncept som Skolverket utvecklat där alla lärare får en kompetenshöjning om IT. Tre pedagoger inklusive projektledare från oss och tre pedagoger från kommunen har genomfört det, säger Holmgren.
Inte utan stolthet berättar han att det i dag finns tidsenliga verktyg för läsning och skrivning på alla datorer i Bodens skolor.
- Text som finns digitalt kan man få uppläst av en talsyntes. Fler och fler drar fördel av att läsa med öronen. Bodens kommun är rejält på G.
Positiva konsekvenser
Den senaste utvärderingen av lokala skoldatateket visar att 90 procent av dem som deltog har i varierande grad haft nytta av de verktyg och hjälpmedel de fått del av.
- Det är viktigt att jobba för att enskilda elever ska få stöd utifrån behov och se att det får positiva konsekvenser. Det är också roligt att vara med och jobba för en breddning där alla får tillgång till olika programvaror.
När Christer Holmgren går i pension försvinner viss verksamhet, som kompisveckorna, och hans andra arbetsuppgifter fördelas på övriga tre pedagoger.
Hur ska det bli att gå i pension?
- Det är både och. Det ena är att jag tidvis kan känna en viss mättnad. Jag har gjort mitt race. Men jag kommer också att sakna jobbet, kontakten med eleverna och människorna ute i länet, regionen och riket.
➤ Den 27 mars 1954 invigdes den första statliga förskolan för döva på Gammelängsskolan. Barnen bodde i internat med rätt till tre hemresor per läsår. 1962 fick ele-ver med rörelsehinder skolplikt. Barnen i Norrbotten fick gå i skola i Karlsvik. 1967 dömdes byggnaden ut och samma år flyttades verksamheten till Gammeläng. Då kallades eleverna CMR-barn, central motoriskt rubbade.
1970 byggdes och öppnades, intill förskolan för hörselskadade, förskola, låg- och mellanstadieskola med internat för rörelsehindrade. Eleverna hade rätt till två hemresor per termin. Det utökades till en gång i månaden och slutligen till en gång i veckan. Kritik ledde fram till att eleverna skulle gå i sina hemskolor och Gammelängsskolans verksamhet förändrades.
1991 kommunaliserades skolan.
1970 byggdes och öppnades, intill förskolan för hörselskadade, förskola, låg- och mellanstadieskola med internat för rörelsehindrade. Eleverna hade rätt till två hemresor per termin. Det utökades till en gång i månaden och slutligen till en gång i veckan. Kritik ledde fram till att eleverna skulle gå i sina hemskolor och Gammelängsskolans verksamhet förändrades.
1991 kommunaliserades skolan.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!