Anneli Karlsson Lundberg startade ByaBoden 1988 hemma i Svartbyn.
– Vi byggde en butikslokal på gården.
Många år drev hon affärsverksamheten parallellt med sitt fasta arbete inom försvaret.
Anneli kommer från Västra Götaland, uppvuxen nära Borås, en trakt som är präglad av mode och textilindustri. Själv började hon dock inom skobranschen.
– Jag jobbade på Knalleland.
När hon startade affären i Boden fanns det inte så mycket utbud av barnkläder.
– Det var inte så många som hade barnkläder i trikå, så det började jag med. Jag var den första som tog tights till Boden, men många tyckte det var konstigt att man skulle gå med kalsonger.
Initialt lade hon sitt fokus barnkläder. Hemtextilier har alltid varit basen i verksamheten, men så småningom växlade hon inriktning mot inredning.
Gårdsbutiken har hon haft kvar. Den stängde Anneli Karlsson Lundberg för omkring tio år sedan. Tillsammans med en grupp andra företagare var hon med och startade Handelshuset Älvan i Boden.
– När det började trappas av tog jag över och skötte det själv med två anställda.
För ett antal år sedan flyttade butiken till Berlinshuset. Där hade hon under en period tre anställda. Anneli driver sitt företag tillsammans med maken Rune Lundberg.
– Han är mitt allt.
Tanken var att överlämna rörelsen till någon annan för att den skulle leva vidare och hon hade en intressent.
– Det var en kvinna som så gärna ville ta över, men bankerna menade att det här inte är någon framtid.
Det håller inte Anneli Karlsson Lundberg med om. Verksamheten har bara blivit större och större även om hon haft en nätbutik. Den ligger nu vilande.
Ärligt talat har hon dock aldrig varit så intresserad av det digitala, för hon tycker inte att det är roligt. Hon har alltid fokuserat på det personliga mötet med både kunder och säljare. Textilier är grunden i inredning och kunderna vill gärna se färgerna och känna på tygerna.
– Inredning är jättestort. Folk har börjat klä om möbler, men jag tror inte bankerna vågar satsa i Boden. De säger att det är lättare i Luleå.
Hon tycker det är synd att affären nu går i graven i och med att hon hållit på så länge.
Ett av de sista stora jobben hon och maken gjorde var att de fick uppdraget att inreda det privata boendet Björknäsgården. När hon berättar om det, märks det att Anneli är stolt.
– Det kom hit en man från Uppsala och berättade hur gott renommé jag har. Det var jätteroligt. Rune satte upp alla gardiner. Om du visste hur många meter gardinstänger det var.
Det kan bli en fortsättning, för hon kommer inte sluta helt med företaget. Öppnar hon gårdsbutiken igen kommer hon dock jobba mer med projekt.
Klarar du att gå i pension?
– Ja, jag tänker att vi ska hitta på och göra något annat i livet innan det är för sent.
En insikt som förstärkts av corona.
Hon skulle vilja flytta söderut igen, till sina hemtrakter där barn och barnbarn finns. Hennes mamma är över 90 år och Anneli berättar att modern bara blir piggare och piggare.
– Rune kommer från Sunderbyn. Jag flyttade hit 1976 och har bott längre här än där och jag trivs här, men längtan på våren har aldrig släppt taget om mig. Jag saknar blommorna.
Särskilt saknar hon vitsipporna. Hon tycker det är magiskt när de täcker marken i skogen.
– När jag var liten plockade vi hinkar och fyllde dem med vitsippor. Vi sålde dem för fem öre, men det fanns en polis på samma gata och han var så snål. Han ville inte betala fem öre.