De delar passionen för trav och kallblod

När Rune Larsson går ut på stallbacken hemma i Södra Prästholm behöver han bara vissla ett par gånger. Sedan kommer den lilla flocken lunkandes från betet upp mot stallet. 
En häst dröjer sig dock kvar lite längre – och det är kallblodet Eldgnista som Rune Larsson äger och tränar. 
– Hon tänker väl att vi ska åka ut och köra, därför kommer hon inte direkt. Hon vill nog hellre äta, säger 90-årige Rune Larsson och ler. 
Bredvid sig har han 16-åriga barnbarnet Lina Larsson. Trots att det skiljer 74 år mellan dem delar de passionen för hästar och trav. Rune Larsson var ett år yngre än Lina när hans far plötsligt dog och han blev tvungen att ta hand om jordbruket tillsammans med sin mor. Sedan dess har han haft fullt ansvar för de hästar som han har ägt. 
– Det är klart att det var ju ett stort ansvar att ta som femtonåring. Men jag tyckte ju om hästar då och sedan dess har de varit en del av mitt liv, säger han. 
Och nu delar han livet i stallet med bland annat barnbarnet Lina Larsson. 
– Är det något jag behöver veta så finns farfar alltid nära. Han lär mig saker hela tiden och det är en trygghet att ha honom, säger hon. 
Rune Larsson har under alla sina år som travamatör i stort sett bara ägt och tränat nordsvenska kallblodstravare. 
Och Lina går i sin farfars fotspår. Hon har tagit körlicens för ponnytravare och tänker nu ta amatörlicens även för fullstora hästar. Drömmen är att också kunna köra tvåårige Rappeld i lopp, en häst som hon både äger och tränar. 
– Jag har ju kört snabbt inne på travet i Boden. Det är en härlig känsla när det går lite fortare. En mäktig känsla. Vinden och hästen som tar i. Det är verkligen kul, säger hon och ser på Rappeld som står snällt i stallgången. 
Hon kratsar hovarna på sin häst som dock är lite besvärlig när det handlar om bakfötterna. Rune avstår att hjälpa barnbarnet med bakbenen eftersom han precis har blivit bra efter några revbensbrott när hästarna sprang omkull honom ute i hagen. 
 – En häst trampar inte på dig när du ligger ner. Men den väjer inte heller om du står i vägen och de blir skrämda. Men så här har det varit genom hela livet. Jag har nog varit med om det mesta med hästar. Skenturer och en hel del andra äventyr, säger han på sitt lättsamma sätt. 
Att sko om en häst är ett tungt och krävande jobb. Men åldern hindrar ändå inte 90-åringen från att sko sin egen häst själv. 
– Men jag skor bara två fötter om dagen. Jag får ont i ryggen men jag brukar säga att jag får aldrig så ont i ryggen att jag inte kan sko. Men jag skor bara två fötter. De andra två får vänta till dagen efter, säger han. 
Sedan selar Lina och farfar Rune ut Rappeld för en kortare motionsrunda. När de är färdiga passerar hon familjens hus och sedan bär det av ut på den asfalterade landsvägen i Södra Prästholm. Hon möter ett par bilister som visar stor hänsyn och hennes tvåårige kallblodstravare sköter sig exemplariskt. 
Lina får mycket beröm av sin farfar som bland annat prisar hennes noggrannhet. 
– När Lina har varit i stallet så är det blåst på golvet. Och allt hon tar sig för här inne är på det sättet. Det är fint att se. Hon är ansvarsfull, säger Rune. 
Lina Larsson började i travskolan på Bodentravet. Sedan dess har hennes intresset för travsporten bara vuxit. 
– Jag drömmer om att köra lopp med Rappeld. Det är målet, säger hon.