Aysel Mammadova har jobbat på Edestrand i fyra år. Hennes man, Ramil Mammadov, arbetar på Älvstrand. Han jobbar natt och Aysel dag. Båda ser en framtid i Sverige och inom vårdyrket. Därför håller de på att utbilda sig till undersköterskor.
– Vi har bott i Sverige snart sex år och fick uppehållstillstånd i två år. I mars ansökte vi om förlängning och väntar på beslut.
Deras barn, 14 och tolv år, går på högstadiet i Boden respektive mellanstadiet i Harads.
Eva Selström, undersköterska, har arbetat på Edestrand 23-24 år. Hon och Aysel Mammadova är arbetskamrater. De berättar att alla elva som nu hotas av utvisning väntar på besked den 1 november, antingen om sitt första arbetstillstånd eller förlängt arbetstillstånd, såsom Aysel och Ramil.
– Utan dem hade vi inte kunnat driva den här verksamheten. De gör ett fantastiskt jobb och är superduktiga. De är arbetsamma och pratar god svenska. De som jobbat några år är självgående och självförsörjande. De sköter sig, har acklimatiserat sig här i byn och barnen har fått kompisar, säger Eva Selström.
Aysel Mammadova trivs jättebra med jobbet.
– Jag tycker om att hjälpa gamlingarna, men myndigheternas beslut gör att vi kan tvingas lämna vårt jobb och livet här. Vi har hunnit skaffa ett liv här i Harads. Vi studerar och trodde att vi hade lyckats, men...jag vill inte lämna det här. Vi har inte gjort något fel, vi jobbar och bidrar, men måste lämna Sverige för att vi inte har tillräckligt hög lön. Det finns inget ord för hur jag känner.
Regeringen har beslutat att höja försörjningskravet från 13 000 kronor i månaden till drygt 27 000 från och med 1 november.
– Ibland tror jag inte mina egna öron, säger Aysel.
Hon berättar om den stress de levt med den senaste tiden.
– Man äter inte, sover inte för man vet inte vad som händer i morgon. Min man är ännu mer orolig, min son frågar om det är någon mening att han gör proven i skolan eller om vi ska flytta. Jag vet inte vad jag ska svara, säger Aysel Mammadova och tillägger, att hennes yngsta inte ens vill gå ut och leka med sina kompisar.
Eva Selström tycker det är hemskt att Sverige utvisar fullt fungerande samhällsmedborgare.
– Flera som jobbar här och de som jobbat i tio-15 år når inte ens upp till den månadslönen. Jag gör det, men jag har jobbat 40 år åt kommunen.
Hon förklarar att svenskarna i arbetsstyrkan på Edestrand är i minoritet och tillägger, att få svenska ungdomar söker till vårdlinjen.
– Vårdyrket är inte nog attraktivt för dem. Det här påverkar ju inte bara Harads, men vi kommer inte kunna få tag i elva nya personer som ska ersätta dem som försvinner om det blir så. Vi förlorar väldigt bra arbetskraft. Det är sorgligt, man vaknar ibland på nätterna och tänker - vad händer? säger Eva Selström och berättar, att ytterligare en person är drabbad på avdelningen.
– Hon är ensamstående mamma med två barn, som jobbat flera år. Så två heltider kan försvinna bara från vår avdelning. Det är en stor förlust. Det här är ett demensboende och vi jobbar ibland ensamma.
Vad blir konsekvensen?
– De måste stänga en avdelning antar jag, vi kan inte ha obemannade avdelningar, men var ska gamlingarna ta vägen? De bor ju här.
Eva Selström förstår inte logiken i reglerna, som regeringen har infört.
– Jag förstår det verkligen inte, att de skickar tillbaka folk som Aysel och alla andra som jobbar här. Man undrar var vi är på väg i Sverige.