Trots att det var mitt pÄ dagen den 26 februari och mÄnga passerade förbi sÄ hjÀlpte ingen henne. Utom Elisabeth Johansson.
Att de inte möts tidigare beror faktiskt pÄ att hon legat pÄ sjukhus för diskbrÄck som nu Àr operererat.
â Jag trodde jag var den skyldige men jag fick veta att Elisabeth skadat sig innan hon hjĂ€lpte mig, sĂ€ger Magnhild Blomqvist Johansson.
Elisabeth var pĂ„ hemvĂ€g efter Garnisonsgatan nĂ€r hon sĂ„g nĂ„got svart som â rörde sig âvid snöhögarna mellan övergĂ„ngsstĂ€llena pĂ„ andra sidan gatan.
Hon svÀngde upp mot SveafÀltet och sÄg dÄ att det lÄg en Àldre kvinna pÄ marken. Det var Magnhild som försökte ta sig upp efter att olyckan varit framme.
â Jag var pĂ„ vĂ€g att besöka en vĂ€ninna som bor pĂ„ SveafĂ€ltet. Jag passerade tvĂ„ övergĂ„ngsstĂ€llen och nĂ€r jag skulle kliva upp pĂ„ gatan med vĂ€nster fot var det vĂ€ldigt halt. Jag trillade och slog mig rejĂ€lt, sĂ€ger Magnhild.
DÀr hon ramlade var det en liten upphöjning sÄ nÀr hon slog i vÀnster sida sÄ tryckte Àven hennes axel till kÀken och halsen vid fallet.
â Det durrade till i huvudet sĂ„ jag blev nog förmodligen lite omtöcknad. DĂ€rför kom jag mig inte för att ringa hem. NĂ€r smĂ€rtan Ă€r olidlig sĂ„ fungerar inte hjĂ€rnan. Jag vet inte sjĂ€lv hur lĂ€nge jag försökt resa mig upp nĂ€r det kom en kvinna och tog mig pĂ„ axeln. Det var Elisabeth som ville hjĂ€lpa mig vilket jag Ă€r vĂ€ldigt tacksam för. Hon var fantastisk.
â Ingen hade erbjudit mig hjĂ€lp innan hon kom trots att jag lĂ„g med halva kroppen ute pĂ„ gatan. FrĂ„gan Ă€r varför man inte sandat pĂ„ övergĂ„ngsstĂ€llet och varför man lĂ„ter det bli en sĂ„dan hög kant. Det Ă€r livsfarligt, sĂ€ger Magnhild Blomqvist Johansson.
Hon ville först inte Äka med i den ambulans som kom till platsen.
â Det kĂ€ndes kanske lite dramatiskt. Men nĂ€r jag fick hjĂ€lp att stĂ„ upp sĂ„ gick det inte att gĂ„ pĂ„ foten. Det gjorde fruktansvĂ€rt ont. SĂ„ jag tog ambulansen. Det var ingen fot bruten utan jag hade fĂ„tt en ordentlig stukning, sĂ€ger Magnhild.
I dag kÀnns foten bÀttre. Under torsdagen trÀffades de tvÄ kvinnorna pÄ Café Opalen. Tack vare att ett barnbarn i Stockholm lÀste om hÀndelsen pÄ Facebook och tog reda pÄ Elisabeths telefonnummer Ät sin farmor sÄ kunde de mötas.
â Jag kĂ€nde jag ville visa min uppskattning pĂ„ nĂ„got sĂ€tt över Elisabeths insats. Att bjuda pĂ„ fika Ă€r det minsta jag kan göra, sĂ€ger Magnhild Blomqvist Johansson.