– Det här är en springschascykel från 40- 50-talet utrustad med en påhängsmotor tillverkad av ett företag som heter Fux. En sådan körde farsan när han var ung på första sommarjobbet, berättar Pelle Brännström när han guidar runt i lokalen.
Cykeln är ett skogsfynd som han har restaurerat.
– Jag har rätat upp trampor och ekrat om, men behållit den gamla patinan. Det gäller att hitta slitna grejer när man restaurerar eller att patinera, förklarar han.
Här inne finns flera motorförsedda cyklar, mopeder och även ett par snöskotrar. Runtomkring dem har han ställt rekvisita som ingår i det tänkta arbete som fordonet ska användas i. Det är en postcykel, en Televerksskoter, en cykel för en fotograf med tillhörande utrustning, en cykel med sidovagn för murare – för att nämna några exempel.
Pelle Brännström är en hängiven föremålssamlare och har på hobbybasis ställt i ordning ett eget museum på 600 kvadratmeter i gamla stallet på A2 i Boden. Men lokalerna är ouppvärmda och därför har han inte öppet på vintern. Det var ett av skälen till att Ulf Renlund tyckte det var en god idé att han hade en utställning hos Försvarsmuseum, där Ulf Renlund är chef.
– Det är en helt unik samling fordon, konstaterar Ulf Renlund.
– Jag har samlat på fordon och gamla grejer i hela mitt liv, berättar Pelle Brännström, som till vardags är parkarbetare på idrottsanläggningarna runtom i Boden.
I sitt eget museum, Patinamuseet, har han ställt ut sina föremål i miljöer. Han har skapat en tandläkarepraktik, frisersalong, verkstad med mera.
När fordonen ur samlingen nu ställs ut på Försvarsmuseum i en betydligt mer steril miljö blir det en helt annan upplevelse.
– De framstår mer som konstverk, säger han.
Pelle Brännström har under hela sitt liv hållit på att fixa med gamla fordon.
– Jag gillar att reparera saker som är utom räddning. Det som är riktigt dålig är den största utmaningen.
Men, betonar han, det handlar inte om att återställa i nyskick.
– Jag renoverar inte utan jag restaurerar i brukbart skick utan att ändra något.
Han är lika försiktig som om det gällde en fin gammal fiol eller tavla.
– Du kan ju inte lacka om en Stradivariusfiol, men av någon konstig anledning gör folk det med gamla fordon. Det gör inte jag, säger han.
Om det helt saknas lack på en del av bilen lackar han om just den biten och sedan patinerar han den så att den får samma känsla som övriga fordonet.
– Det ska inte synas att fordonet är restaurerat. Det skulle vara som att sätta splitternytt tyg på armstödet av en gammal Chesterfieldsoffa.
Varför tycker du om gamla fordon?– Man kan se hur folk har använt dem – särskilt om de är slitna – och känna tidens vingslag av att titta på dem. Och sedan kan även andra få en kick, för kommer de ihåg saker från sina yngre dagar.
Han har många gånger varit med om att museibesökarna börjar berätta minnen och anekdoter runt föremålen.
– De kanske kommer ihåg vad de gjorde den dag då de körde ett likadant fordon eller till och med vad de hade på sig.