Han har över 40 Ärs erfarenhet av arbete mot hundÀgare och hundar.
Nu driver à ke Naalisvaara ett eget företag dÀr han bland annat genomför utvÀrdering av problemhundar Ät myndigheter, privatpersoner och Svenska kennelklubben.
â Det Ă€r helt klart en ökning av antalet problemhundar, och det kan vara vĂ€ldigt spridda raser. Förra Ă„ret hade vi tre fall av hundar dĂ€r vi rekommenderade avlivning. Det var en amstaff, en american bully och en draghund. Men för att kunna fatta de besluten krĂ€vs massor av erfarenhet, sĂ€ger han.
Vi trÀffar à ke och sÀrbon Anna Jonsson i Gammelbyn, nÀra BuddbytrÀsket, strax utanför centrala Boden. HÀr bedriver de av och till utbildning. Anna har jobbat som vÀktare och planerna Àr att hon ska börja inom företaget.
Att det Àr brister hos hundÀgarna som Àr grundproblemet Àr de tydliga med.
â Hundkunskapen sjunker över hela landet. Det skapar problem som vi inte hade tidigare, sĂ€ger Anna.
â Vi tvingas ta bort mĂ„nga fina brukshundar som skulle kunna vara samhĂ€llsnyttiga, sĂ€ger Ă ke.
Vi gÄr ut pÄ gÄrden, dÀr paret genomför olika demonstrationer med Anna Jonssons hund, en malinois som heter Utti och Àr en skyddshund i vÀktartjÀnst.
Vid ett tillfÀlle busar de med Utti, vid ett annat tillfÀlle visar de hur Utti beter sig i en aggressiv situation och vid ett tredje tillfÀlle kommenderar hundföraren en attack.
Gemensamt Àr att Utti har totalt fokus pÄ hundförarens signaler och direkt avbryter pÄ kommando.
â Man mĂ„ste stödja sig pĂ„ lagstöd. Hunden fĂ„r försvara sin förare. Men man mĂ„ste kunna styra angreppen och vĂ„ldsanvĂ€ndningen. Det Ă€r inte sĂ„ att gemene man ska anvĂ€nda sig av det hĂ€r. Det Ă€r bara i Disney som hundarna kan avgöra om nĂ„gon Ă€r farlig eller inte. I verkligheten Ă€r det alltid föraren som ska styra, sĂ€ger Ă ke Naalisvaara.
Problem med hundar har kommit i vÄgor, anser han. à ke hÀnvisar till sin uppvÀxt i 1970-talets GÀllivare, dÄ författaren Jack Londons bok Skriet frÄn vildmarken, med hunden Buck som huvudperson, var i ropet.
â DĂ„ var det slĂ€dhundar som alla ville ha. Men de hade inte kunskapen att ta hand om dem, vilket skapade problem. Ett tag var en typ av rottweilerblandning populĂ€r i vissa kretsar. En annan tid var det inne bland unga kvinnor att skaffa sig en pitpull, för att rasen anses vara farlig och att det skapar en kĂ€nsla av trygghet hos Ă€garen.
â Felet var att de saknade erfarenhet att fostra en hund med de egenskaperna. Blandar man kamplust med social osĂ€kerhet blir det problem. Tror man att hunden bara biter "rĂ€tt" mĂ€nniskor sĂ„ fĂ„r man snabbt tĂ€nka om. En annan trend som kommit och gĂ„tt Ă€r varghybrider. Gemensamt Ă€r att det Ă€r machogrejer, ett slags romantiserande som alltid eskalerar Ă„t nĂ„got hĂ„ll. Romantiserandet skapar farliga hundar.
Efter flera allvarliga attacker mot mÀnniskor i vinter Àr det muskelhundar och kamphundar som Àr i fokus.
â Den typen av hundar mĂ„ste man gĂ„ in och styra. De krĂ€ver ett fast ledarskap. TyvĂ€rr har det blivit ett fult ord i dag, som vi mĂ„ste Ă„terta, sĂ€ger Ă ke.
Han anser att lagstiftningen i Sverige Àr stark, men att efterlevnaden Àr svagare.
â Som hundĂ€gare Ă€r du strikt ansvarig för din hund. Det Ă€r bra. Sedan kommer vi till tolkningar av olika Ă€renden. Vad ska man göra? Vilka Ă„tgĂ€rder ska vidtas och nĂ€r? Hur efterlevs besluten? DĂ€r Ă€r det mera av ett gummiband. Ibland blir det bara en varning, ingen Ă„tgĂ€rd. Ibland kan hundĂ€gare enkelt vilseleda myndigheten genom att sĂ€ga att hunden Ă€r avlivad.
I vÄr granskning har vi bland annat uppmÀrksammat ett fall dÀr en amstaff helt oprovocerat attackerat och bitit mÀnniskor vid fyra olika tillfÀllen i Boden. Kamphundar Àr avlade för att inte annonsera attackerna i förvÀg.
â Men det finns Ă€ven andra raser. Jag har till och med erfarenhet av en labrador. Det Ă€r hundar som ligger högt i försvar och lĂ„gt i skĂ€rpa som beter sig sĂ„. Man hinner inte lĂ€sa av vad hunden ska göra och den stĂ€nger inte av pĂ„ kommando. De hundarna Ă€r farliga och bör mĂ„nga gĂ„nger avlivas, men det gĂ„r Ă€ndĂ„ inte att sĂ€ga nĂ„got ensidigt. Man mĂ„ste bedöma frĂ„n fall till fall. Att hunden i Boden fick bita fyra personer innan nĂ„got hĂ€nde Ă€r anmĂ€rkningsvĂ€rt, sĂ€ger Ă ke Naalisvaara.
â Oprovocerade attacker kan bero pĂ„ en mental brist hos hunden eller pĂ„ att hundĂ€garen inte kan handskas med sin hund. I fel hĂ€nder skulle Ă€ven min hund kunna vara en farlig hund, sĂ€ger Anna Jonsson.