För henne och Björn Lundström, ordförande för Kommunal sektion Boden så har fallen med avgångar ökat.
– Vision har ju drivit vissa personalärenden. Man pratar om ersättningar som ett alternativ när man vill skiljas från sin anställning för saker och ting gått i clinch på ett eller annat sätt, säger Wemmenhag.
Enligt henne kanske det fackliga spåret helst borde vara att driva vissa medlemsärenden till arbetsdomstolen (AD) för att få en dom.
– Vi vet att vissa fackliga ärenden skulle vi kunna vinna mot arbetsgivaren men allting beror också på medlemmen. Vi pratar om hur tärd och sliten den anställde redan är över sin arbetssituation och hur mycket mer man orkar. Domstolsprocesser kan ju ofta var fleråriga och det finns också en chans att vi kanske ändå inte vinner.
– Frågan som den enskilde ofta ställer sig är om det är värt att dra ut processen eller om de tillsammans med facket kan göra en överenskommelse och få en peng istället och ett avslut, säger Annelie Wemmenhag.
Avgångsvederlagen pekar inte heller ut kommunen som en attraktiv arbetsgivare.
– Inte går anställda med lång tjänstetid hem och pratar positivt om sin arbetsgivare om man blivit ratad och trampad på. Formellt sett vid förhandlingarna så har det alla gånger inte gått så långt som personliga skäl eller arbetsbrist. Utan det har blivit ett avgångsvederlag istället, säger Wemmenhag.
– Det är ju flera gånger som arbetsgivaren kanske inte gjort rätt. Men medlemmen ifråga vill inte driva ärendet och medlemmen själv gör en överenskommelse med arbetsgivaren och då blir det så, säger Björn Lundström.
När den anställde väl bestämt sig så är det en fråga mellan dem och arbetsgivaren.
– Vi driver ärenden men beslutet fattar medlemmen själv. Facket är aldrig med när de skriver på uppgörelsen. Dessa kan dock skilja sig avsevärt. Det finns höga chefer som fått två års avgångsvederlag medan en undersköterska får hålla till godo med några månader, säger Björn Lundström, ordförande i Kommunal.
Både Vision och Kommunal tycker att arbetsgivaren köper ut kompetensen.
– Ja, facken sitter ju med i de övergripande frågorna som när det skrivs kompetensförsörjningsplan men sedan agerar arbetsgivaren tvärtemot när man släpper kompetensen, säger Wemmenhag.
Som exempel hade Vision två medlemmar. En med 17 års erfarenhet och gedigen utbildning och en som vikarierat som chef i två månader. Det blev en omorganisation och chefen ville ha kvar den med mindre erfarenhet så den andra medlemmen fick gå med avgångsvederlag.
– Det exemplet visar tydligt att arbetsgivaren inte kan hålla på att slösa bort kompetens när man utåt sett hela tiden pratar om att man måste bli bättre på att kompetensförsörja. Våra medlemmar är väldigt högutbildade. Jag tycker att arbetsgivaren skapar sina avgångar och väljer att inte tänka långsiktigt för verksamheten och konsekvenserna som det leder till framöver. Det kostar att introducera ny personal och nya medarbetare. Om en person inte kan fortsätta på grund av sjukdom eller rehabilitering så går det ju att fylla på med utbildning. Personen är ju sedan tidigare introducerad i kommunal verksamhet så den vinsten har vi redan, säger Annelie Wemmenhag.