Arben Ndoka berättar att de fick svåra problem i hemlandet på grund av en gammal blodsfejd. Hans morbror mördades av en annan familjen.
– Varför, jag vet inte. En fejd kan pågå i flera hundra år.
Sedan dödade hans släkt två medlemmar i den andra familj och hämnd utkrävdes. Han och hustrun Miras tvillingpojkar var då elva månader. De isolerade sig och flyttade runt. När de vände sig till myndigheterna för att få hjälp, blev svaret att de inte kan bevaka dem dygnet runt. Familjen flyddde ut ur landet med hjälp av människosmugglare.
– Det handlade om familjens överlevnad, säger Arben Ndoka.
Familjen kom till Sverige januari 2008. Den har utökats med två barn. Förra veckan kom Migrationsdomstolens dom, beslutet om utvisning ändras inte. När deras vänner, klasskamrater och lagkompisar fick veta det samlades cirka 150 personer inom loppet av några timmar på fotbollsplanen i Sävast.
– Det värmer i hjärtat att människor bryr sig, säger Jenny Vikström, vars son är kompis med tvillingarna Jurgen och Luis Ndoka.
Hon fick en chock när hon fick besked.
– Jag trodde de hade uppehålltillstånd. De är så integrerade, barnen tränar foboll och handboll och deras föräldrar är så engagerade.
Sedan lagen ändrades ska Migrationsverket bland annat bedöma barnens anpassningen till Sverige. I Migrationsverkets utvisningsbeslut står det att vare sig Arben eller Mira har några svenska vänner och att det inte finns några andra vuxna i barnens liv här. Det står att Arben och Mira inte är med i någon förening och att barnen inte gått tillräckligt länge i skolan för att ha sådan anknytning att de kan få stanna. Att de talar albanska inom familjen menar Migrationverket visar att de har en stark anknytning till Albanien.
– Min son har gått i förskolan och skolan med tvillingarna. Han gråter och kan inte förstå att de inte får stanna. På barns vis undrar han: "Hur kan de vara så snåla med husen". Han förstår inte, säger Anna Thorsson.
Familjen Ndokas vänner har hjälpt den att lämna in en ansökan om verkställighetshinder. De har också uppvaktat kommunalrådet.
De ifrågasätter Migrationsverkets beslut på flera punkter.
– Familjen har levt har i sju år och fyra månader. Att de inte får stanna drabbar barnen, som ska ryckas upp, säger Anna Thorsson.
De trodde inte det gick till så här.
– Arben har bevisat genom dokument att staten, den lokala polisen och kommunen i Albanien inte kan skydda familjen, säger Björn Kaspersen.
Migrationsverket hänvisar i avisningsbeslutet till en gammal rapport från 2011 och skriver att det allmänna säkerhetsläget är tämligen gott i Albanien och att blodsfejderna har minskat.
År 2013 skrev verket efter en utredningsresa i Albanien att den fortsatta förekomsten av blodsfejder ska ses mot bakgrund av de brister som alltjämt föreligger inom det albanska rättssystemet. Tidigare erfarenheter kan leda till att kvinnor och barn i familjer som hotas av blodsfejder isolerar sig på grund av fruktan.
– Staten i Albanien intygar till den svenska regeringen att den kan skydda befolkningen men när man kommer tillbaka dit vill de inte veta av en, säger Arben Ndoka.