Bodensaren skickade först in sin ansökan till Sametinget. Han uppgav att märket, vilket brukats i hans släkt, skulle användas i Slakka sameby. Ansökan gick sedan ut på remiss till samtliga samebyar. Vid remissförfarandet inkom ett flertal anmärkningar mot ansökan. Sametinget avslog därför registreringen av det aktuella renmärket i samebyn. Motiveringen var att det sökta renmärket är så snarlikt det befintliga märket som redan finns registrerat i Jåhkågaska sameby att de lätt kan sammanblandas. Varje år sker redan en viss sammanblandning av renar från renägarnas respektive samebyar.
Avslaget från sametinget gjorde att bodensaren överklagade till Förvaltningsrätten. Enligt den klagande finns hans ansökta renmärke registrerat i dåvarande Suokkjokk lappbyns dombok redan år 1888. Registreringen har därefter överlåtits till bodensarens farfar 1890. Den klagade skriver också i sin överklagan att renskötare verksamma inom hans by är skickliga på att identifiera renmärken och att de två berörda samebyarna inte är angränsande till varandra. Förvaltningsrätten konstaterar dock vad gäller likheten mellan det befintliga renmärket och det sökta renmärket att de två omnämnda märkena har exakt likadant spetssnitt för höger öra, där enda skillnaden är ett litet kantsnitt. Vänster öra har lika många och likartade snitt. Förvaltningsrätten bedömer därför att det ansökta renmärket inte i tillräcklig grad urskiljer sig och avslår överklagningen, oavsett om renmärket funnits registrerat för över 130 år.