Föräldrarna NSD talar med är kritiska till barnens dåliga arbetsmiljö, bristen på arbetsro i skolan och respons från ansvariga chefer.
Deras barn började mellanstadiet i höstas och de uppger att det har varit problem sedan terminsstarten.
Det som fick dem att inse hur allvarligt det är var en händelse under en lektion. Föräldrarna uppger att det inträffade en allvarlig incident som skrämde deras barn. Skolan pratade med samtliga elever tillsammans med skolsköterska, klassföreståndare och läraren på den aktuella lektionen. Barnen berättade också hemma om vad som hänt.
– Vi var bortresta just då, men fick ett mail från läraren. Men vi märkte också att vår pojke inte mådde bra. Han har ont i magen varje dag han ska gå till skolan. Han tycker det är jobbigt, säger Annika Lundberg.
Johan Larsson säger att han som föräldrar börjat fråga sina barn mer om hur det är på skolan. Han har två barn som går där. Ingen av dem upplever skolmiljön som trygg, men det är framför allt den ena dottern som har mått mycket dåligt.
– Hon ville att jag ska följa med henne på skolan. Hon gråter var och varannan dag, har ont i magen och ville inte gå dit eftersom hon var rädd.
Han berättar att hon en dag gick hem själv.
– Vi har sagt att hon får gå hem, men att hon måste ringa först så att vi vet var hon är, säger Johan Larsson.
Även Jana och Mikael Djärf vittnar om att deras barn vill stanna hemma.
– Men det fungerar ju inte i längden, säger Jana Djärf.
Hon och Johan Larsson med flera föräldrar har besökt skolan. De beskriver en stökig och rörig skolmiljö med hög stressnivå där det råder kaos i klassrummet. Barnen pratar, stör bänkgrannen, kryper på golvet och uttalar glåpord till varandra och personalen.
– De kan inte svara på frågorna eftersom de inte lyssnar. Ibland har lektioner fått avbrytas. Så här kan det inte fortsätta, säger Jana Djärf, men påpekar att det inte är barnen som är problemet, utan skolmiljön.
Föräldrarna bedömer att barnens beteende är deras sätt att hantera stressen.
– Det är som de stänger av när de kommer in på skolan, säger Jana Djärf.
Helena Lövgren berättar att hennes son tappat lusten och motivationen. Hon upplever att han är uppgiven.
Föräldrarna tycker att situationen förvärrats under terminenoch reagerar på de svar rektorn har lämnat.
– När hon bland annat skriver att "alla har fått sitt beskärda del, gammal som ung. Ingen kan lova att det inte händer igen" då känner vi att hon inte vill ta till sig vår oro. Jag kan inte säga till mitt barn att han ska stå ut för flera andra också mår dåligt, säger Jana Djärf.
De kräver att skolan tar tag i problemen och åtgärdar dem så att inte ytterligare en termin går förlorad.
– Klassen behöver mer hjälp för att kunna förbättra elevernas arbetsmiljö, men vi får inte veta vad de gör för att våra barn ska må bra i skolan, säger Jana Djärf.
De vill ha en dialog.