Solgårdarna har kommunen jobbat med lång tid, omkring tio år. Det finns tre fastighetsägare; kommunen, Trafikverket och Konsum Norrbotten.
2011 gjordes en huvudstudie med förslag på sanering av marken så den kan användas som industrimark, inte till bostäder.
- Halterna är höga i vissa områden. Tack och lov är det täta jordlager och låg grundvattenströmning. Vi börjar närma oss pudelns kärna, att göra något åt det. Det blir fantastiskt skönt att stryka Solgårdarna från den "svarta listan", säger Cecilia Kvibacke, mark- och exploateringsingenjör.
Holger Hansson-Palo säger att ledstjärnan i arbetet är att saneringen måste vara långsiktigt hållbar och att det ska gå att använda området.
Tungmetaller
Bodensågen är också ett gammalt kärt ämne och den andra föroreningen på den "svarta listan" som måste saneras.
- Impregneringen innehöll tungmetaller och de försvinner aldrig, säger Holger Hansson-Palo.
- Arseniken är den härskande och avgörande ur föroreningssynpunkt, säger Cecilia Kvibacke.
Redan för 13 år sedan diskuterades vad man ska göra med de förorenade massorna.
- Olika ägarförhållanden har ställt till det. Juridiskt sett är det inte enkelt. Om man köper en industrifastighet så köper man också föroreningen, säger Holger Hansson-Palo.
Föroreningen ligger isolerad och man har diskuterat om den ska grävas upp eller ligga kvar. Att inte sanera anser Holger Hansson-Palo inte är godtagbart:
- Då blir det bara en död industritomt som inte går att använda alls.
Ett alternativ är också att sektionera området och sanera vissa delar, men inte andra.
Jämfört med Solgårdarna är föroreningen på Bodensågen mer rörlig. Föroreningen ligger i ett avrinningsområde mot Bodens bangård och vidare ut mot malmspårsdiket. Prover visar spår av föroreningar i dagvattnet.
- Vår roll är att bevaka vad som händer i det här skedet. Vi styr inte över alla ärenden själv, säger Lars Nilsson (S), ordförande i miljö- och byggnämnden.
Bodensågens öde ligger i länsstyrelsens händer.
Acetylengastillverkning
En miljöteknisk utredning visar föroreningarna efter den verksamhet som har bedrivits på Bodens bangård.
Kalklagret från acetylengastillverkningen måste troligen täckas över, men miljö- och byggnämnden har inte fattat något beslut ännu.
Det är Trafikverket som är fastighetsägare.
- De var på väg att bygga ett nytt avlastningsspår. Det stoppade vi på grund av föroreningarna i området. Kunskapen inom Trafikverket är inte den bästa. Det är därför vi finns till, säger Lars Nilsson.
Cecilia Kvibacke påpekar att föroreningarna ligger ganska fast, men att de kan sticka iväg om de blottläggs. Det kan leda till läckage i diket. Därför får man inte göra vad som helst i området.
- Vi har rätt så bra övergripande utredningar och en översiktlig bedömning av föroreningen, men det här ligger i Trafikverkets egen planering, säger Holger Hansson-Palo.
- Nämnden bestämmer vilka åtgärder som behöver göras och ska prioriteras, men det går inte att göra i en handvändning. Det är inte så enkelt, att man kan gräva upp föroreningarna, lägga grus och bygga ett järnvägsspår, säger Lars Nilsson.
Klorerat lösningsmedel
Mark och grundvatten i kvarteret Pilen där den gamla tvätten låg har förorenats av det klorerade lösningsmedlet perkloretylen.
På andra sidan Lundagårdsgatan har SGU, Sveriges geologiska undersökning, uppmätt höga halter jämfört med riktvärdet. Man har inte tidigare sett en utbredning åt det hållet. Föroreningen avgränsas i den riktning grundvattnet rinner, men sprids uppströms, vilket gör experterna lite fundersamma.
Därför fortsätter undersökningarna. Men kommunen måste också bestämma vad den ska göra med området i framtiden. Det ligger i centrala stan och är intressant för bostäder.
- Men som läget är nu går det inte att bygga bostäder där på grund av föroreningen, säger Holger Hansson-Palo.
- Vi måste få svar på hur mycket av föroreningen man kan få bort och om det ska göras åtgärder och vem som blir motparten, säger Cecilia Kvibäck.
Arsenik
Holmforshemmet bedrev på den tiden landstinget ägde anläggningen snickeri och impregneringen på ett ställe som i dag ägs av ett privat åkeriföretag.
- Verksamheten bedrevs före 1969. Då är det egentligen alltid staten som har ansvaret, men frågan vem som äger ansvaret för föroreningen är inte avgjord. Det finns ingen ansvarsutredning och en sådan tar ett år hos länsstyrelsen, säger Holger Hansson-Palo.
Arsenikföroreningen ligger i en gammal gödselbrunn i marken och man får inte köra ovanpå det området.
- Bollen borde ha rullat till länsstyrelsen för flera år sedan, anser Lars Nilsson.
Fenoxisyror
Sveaskogs förorenade förråd i Lakaträsk är ett ganska färskt ärende. En miljöteknisk undersökning i fjol visar att mark och byggnad är kraftigt förorenade av fenoxisyror från tidigare användning av växtbekämpningsmedlet hormoslyr och olja.
Sist på kommunens lista över förorenade områden som måste åtgärdas är två före detta bensinstationer.
Brännbergs byaförening har skrivit till kommunen. Föreningen köpte fastigheten av kommunen för en krona och hade för avsikt att driva affär och bensinförsäljning.
- Affären är stängd och jag har fått i uppdrag att ta fram alternativa lösningar på vad man bör göra och vad kommunen är beredd att hjälpa till med, säger Cecilia Kvibäck och tycker att kommunen kanske borde ha beaktat det, för problemet med föroreningen framgår inte av köpet.
Gunnarsbyn bensinstation är nedlagd och ägs nu av en privat fastighetsägare.
- I dagsläget vet vi inte hur vi gör med den stationen, utan får återkomma till det, avslutar Cecilia Kvibacke.