Hon tycker man fÄr skoja, Àven om det Àr krig. Fienden anföll nÀmligen Boden norrifrÄn under mÄndagen. Under övningen Höstlöv lÀr sig yrkessoldaterna att försvara staŽn nÀr fienden skapar en kollaps och terroriserar civilbefolkningen.
- Vi Àr vÀl ungefÀr 450 mÀn ute och krigar, sÀger majoren Mikael NergÄrd, som kallats in som reservofficer till övningen.
Det Àr den hÀr typen av besÀttningar som finns i Skövde och Boden som ska leda styrkorna ifall det blir ett skarpt lÀge i hela Sverige. Fast ingen ger sig nog pÄ pensionÀren Inger Sigfrinius. Hon skrÀmde en soldat med maskeringsmÄlning under rönnbÀrstrÀden vid Kungsbron.
- Soldaten bara skrattade, sÀger pensionÀren och drar vidare med sin röda "dramat" i slÀptÄg.
FÄr improvisera
Lite vardagsaction blev det ocksÄ vid KvarnÀngen nÀr soldaterna först gömde sig i buskaget vid kyrkstugorna. Sedan smÄsprang de förbi busskurerna dÀr resenÀrer satt och vÀntade pÄ sina bussar hem. 17-Ärige Emil Kassberg gillade dramatiken:
- Det Àr kul och intressant tycker jag. Lite spÀnnande ocksÄ, sÀger Emil Kassberg, och spanar vidare.
Om inte alla bodensare tar kriget pÄ allvar sÄ gör yrkessoldaterna det. Trots att de inte krigar med full besÀttning i stridsfordon 90 som yrkessoldaterna Fredrik Mattsson och Karl HÄkansson Äker i. Mattson Àr förare och HÄkansson Àr vagnchef.
- Det Àr lÀrorikt att öva med en besÀttning som har plockats ihop. Vi ska vara fem men Àr bara tre i vagnen. SÄ vi fÄr improvisera och strida sÄ gott vi kan, sÀger Fredrik Mattsson
FörklÀdda fiender?
Ăn har de inte lyckats Ă„terta
staden. Om det blivit nÄgra för-luster kan inte besÀttningen uppge.
- Det Àr nog inte mycket kvar av kriget. Vi har ju hÄllit pÄ sedan i tisdags, sÀger de bÄda.
NSD stöter Àven pÄ motionÀrerna Lars-Göran Karlberg och Tomas Edström utan skolan. De mÀrker knappt att de har en stridsvagn i hasorna.
- Vi Àr förklÀdda fiender, skojar Edström.
- Jag Àr gammal militÀr sÄ jag Àr van sÄdant dÀr. Fast det Àr flera Är sedan förra övningen, sÀger Karlberg, och kliver vidare.
Gröna mÀn Àr vardag
Kriget böljar fram och tillbaka. Efter 1,5 timme har soldaterna tagit sig ner till nedre stadsdelen. Det mÀrker knappt damerna Ann-Charlotte Jansson och Maj Selberg. De hejar glatt nÀr de stöter pÄ varandra vid ett övergÄngsstÀlle. TvÄ meter bakom deras ryggar pÄgÄr kriget i skarpt lÀge vid begravningsbyrÄn medan vÀnnerna pladdrar pÄ.
- Jo, visst sÄg jag soldaterna. Men Àr man Àr uppvuxen i en garnisonsstad sÄ tÀnker man inte sÄ mycket pÄ det. Gröna mÀn tillhör vardagsbilden, sÀger Maj Selberg.
- Jag sĂ„g nyss nĂ„gra flyktingar som sĂ„g lite beklĂ€mda ut. För dem Ă€r nog soldater och krig nĂ„got helt annat Ă€n för oss. Ăven fast det Ă€r pĂ„ lĂ„tsas i dag, sĂ€ger Ann-Charlotte Jansson.