Birgitta Axelsson har ett förflutet inom socialpsykiatrin där hon arbetade i 19 år. Hon berättar att Tunet är en gruppbostad i samma hus som Å-gården med omkring 9 brukare.
– Den startade på 1990-talet och allt eftersom brukarna flyttade in så insåg man behovet av stöd vid måltiderna.
Brukarna har ett gemensamt utrymme, men deras lägenheter ligger utspridda. Hon förklarar att man i det gemensamma matlaget, som består av både brukare och personal, planerar och lagar måltiderna tillsammans efter förmåga och ork. Det innebär allt från att brukare är med och lagar maten till att man bara dukar. På Tunet har man gemensam lunch och middag. Frukosten äter man tillsammans om man vill.
– För att det ska fungera bra krävs att personalen är engagerad och kostmedveten. Matlaget har stor betydelse. Man bryter och minskar isoleringen. Man får en gemenskap med de andra på boendet. Brukarna är vänner och har bott länge tillsammans. De är som en familj, säger Birgitta Andersson.
Andra fördelar är att kosthållningen blir bättre och regelbunden. Dessutom ökar aptiten om man äter tillsammans, påpekar hon, och refererar till författaren Mats-Eric Nilsson bok "Måltidernas magi". Den handlar om att allt fler äter ensamma och då tappar matlusten. Han anser att man underskattar måltidernas betydelse och menar att det inte är något mysterium att många ensamma äldre lider av undernäring.
Att ta bort matlaget på Tunet tycker Birgitta Axelsson är svammel och det gör henne arg.
– Flera av brukarna har varit ute i arbetslivet på ett eller annat sätt. Förändringen innebär att de fråntas ett normalt vardagsliv. I stället ska de äta ensamma i sina lägenheter. Personalen kommer ha sämre koll på att de äter som de ska. Flera har många mediciner och behöver äta regelbundet och näringsrikt. Risken är att behovet av medicinering ökar.
Birgitta Axelsson tillägger att detta har skett utan samråd med brukarna eller deras ställföreträdare. När hon ifrågasatte beslutet att ta bort matlaget har det motiverats med att " de ska vara som alla andra i samhället"
– Men de får inte snusa eller röka så mycket som de vill. Däremot lägger man uppenbarligen inte lika stor vikt vid maten. Jag förstår inte skälet till det här. För mig är det ett förakt för den här gruppen. Det finns ett stort värde i att äta tillsammans som en familj.
Äta bör man annars dör man.