– Jo visst, det är en del som stannar och vill titta på den, säger ägaren Katarina Brandt.
Katarina Brandt arbetar heltid med att sköta sina djur – får, gäss, höns och svin. Suggorna och kultingarna får gå på ön i älven intill, men galtarna går i egna hagar som vetter mot vägen.
– Det är utegångsgrisar, men de har också ett hus de kan gå in i om de vill.
Rasen heter Linderödssvin och kommer från Skåne. Det är en hotad ras och det är ett av skälen till att hon satsar på att ha just Linderödssvin som påminner litegrann om vildsvin.
– De har ganska mycket ragg och späck så de håller värmen på vintern. Den växer också långsammare än vanliga grisar – inte som snabbväxande slaktsvin.
Svin fungerar väldigt bra som ”markberedare”, berättar hon. De bökar upp jorden och förser den naturligt med gödsel.
– När vi sedan flyttar dem kan vi fräsa upp marken och så den.
En del av grisarna går till slakt också.
Hon uppskattar att Lennart väger uppemot 200 kilo. Hon har inget emot att folk stannar och tittar på honom, men hon vill inte att de lockar honom nära stängslet till bilvägen genom att mata honom. Hon uppmanar också till viss försiktighet.
– Han är väl som alla andra djur. Blir han rädd eller trängd kan han också bitas. Man får gärna stanna och titta, men stanna utanför staketet. Det är ingen kanin, säger hon.
Hon avslöjar också att om någon vill köpa Lennart så går det bra.
– Om någon annan har Linderödsgrisar och behöver en avelsgris, så är han till salu.