Allting började 2011.Björn Lindgren hade nyss fyllt 50 år, knappt varit sjuk eller ätit en värktablett.
Han och några kompisar var och fiskade i Lainoälven och hade hyrt kanoter.
– Jag kände att allt inte stod rätt till när jag inte kunde paddla och hålla samma tempo.
Nästa gång det tog tvärstopp var när Björn skulle gå tre trappor upp i ett hyreshus.
– Jag tog mig knappt upp till översta våningen. Då började jag bli ordentligt orolig.
– Björn tyckte han blivit tjock och trodde han ätit för mycket wienerbröd, säger hustrun Birgitta Lindgren.
Efter ett läkarbesök upptäcktes ett blåsljud på hjärtat och Björn skulle få en remiss till Sunderby sjukhus. Men den dröjde och istället för att jaga älg med frun fick han åka in till akuten.
Efter inläggning och sjukskrivning fick Björn veta att han led av hjärtsvikt.
– Det kan vara ärftligt eller så har man tränat och fått en infektion som skadat hjärtat. Jag tränade mycket som ung så det är mer troligt att det hände då.
Han fick en medicin för att stärka upp hjärtat som gav snabb effekt. Björn Lindgren mådde bättre än på länge och hann köpa Enter galleria 2014.
– Det var dålig tajming för då började det gå utför igen. När jag var som sämst kunde jag inte sova på flera dygn. Det kändes som om jag skulle kvävas för det var så mycket vätska i kroppen.
Björn kämpade på och jobbade mycket hemifrån, så det var inte många som visste hur allvarligt sjuk han var.
– Det är inget som man delar med så många människor för det orkar man inte. Det är klart att jag varit jätteorolig hela tiden men jag kan inte bryta ihop utan måste vara starkare för att stötta Björn. Två kan ju inte tycka att det är jobbigt, säger hustrun Birgitta.
– Jag har haft jättebra stöd av familjen, min fru och våra döttrar Lisa och Sara som också jobbar i företaget, säger Björn.
Först när han var så dålig att han inte kunde gå mer än några meter så återstod bara att byta hjärta.
I början av 2015 fick han ställa sig på listan för hjärttransplantation på Sahlgrenska sjukhuset och åka ned för provtagning.
– Det var sista halmstrået. Jag behövde ett nytt hjärta för jag hade inte klarat mig annars.
– Vi var jätteglada. Jag minns att Björn tog läkaren i hand och tackade för att han fick chansen att leva, säger hustrun Birgitta.
Livet återvände igen efter tio månaders väntan. Telefonen ringde halv fem på morgonen den 18 september förra året.
– Den dagen är min andra födelsedag, för då hade man hittat ett hjärta åt mig. Min hjärtkordinator berättade att det var bråttom. Ett flygplan skulle komma och hämta oss, säger Björn Lindgren.
Han och frun Birgitta var spända när de flög ned.
– Jag tittade ut och tänkte om det var sista gången jag skulle se allt det här, säger Björn Lindgren.
När planet landade väntade en ambulans som körde dem till Sahlgrenska sjukhuset. Strax efter låg Björn klar för operation.
– Jag var jätterädd, men sköterskan lovade att jag efter operationen skulle få gå i skogen och jaga älg. Det lät tryggt, säger Björn Lindgren.
Hjärttransplantationen tog tio timmar. Efteråt fick Björn stanna fyra veckor på sjukhuset.
– Efter en vecka mådde jag fantastiskt. Jag har haft jättetur.
Under resten av livet kommer Björn att få äta medicin som gör att kroppen inte stöter bort det nya hjärtat. I början handlade det om täta återbesök, men efter ettårskontrollen i september så blir det årliga besök.
– Läkarna var jättenöjda. Jag försöker lever normalt och träna. I början var jag lite nervös, men nu har jag känt att det släpper. Man går över nya trösklar hela tiden.
Björn och Birgitta kan inte hylla den svenska sjukvården och även den person som gav sitt hjärta nog mycket.
– Jag fick en ny chans och är väldigt tacksam för det.
– Sjukvården och hjärtläkarna håller världsklass. Från Sunderbyn och hela vägen till Sahlgrenska, säger makarna.
Björn Lindgren tycker det är viktigt att folk tänker över om de vill skänka bort sina organ.
– En donator kan rädda livet på åtta människor. Mina hjärtklaffar var bra så dem har jag donerat och mitt gamla hjärta har skänkts till forskning.
I dag försöker Björn hitta mer tid att göra roliga saker i sitt nya liv. Som att sticka iväg och jaga.
– Det har jag baske mig bara talat om tidigare och inte haft tid att göra. Nu gör jag det.