Han var 10 år när han blev överkörd, men det stod i NSD att han var 15.
– Det var min bror som var 15 år. De hade förväxlat åldrarna på oss, säger Janne Karlsson och berättar om olycksdagen måndagen den 28 november 1955.
Tog cykeln
– Jag hade skickat efter ett modellflygplan av balsaträ. När jag kom hem från skolan var ingen hemma, men posten hade kommit och då hade den där försändelsen kommit. Jag tjuvlånade min brors cykel.
Hans pappa jobbade på godsmagasinet och Janne Karlsson tog cykeln, men stannade en bit före magasinet för att fadern inte skulle upptäcka att han cyklat.
– Jag fick pengar till det där flygplanet och då var ju posten där Sensia är nu. Sedan gick jag tillbaka till cykeln, hoppade upp på den.
Mitt i mellan hotell Bodensia, som då låg i nedre stadsdelen, och pappershandeln så hamnande cykelhjulet i en skåra i vägbanan och Janne Karlsson tippade.
I samma veva kom den lastbil som körde över honom.
Bäckenet sprack
– Mitt ansikte blev mosat. Min kompis Kjell som kom dit kände inte igen mig. Bakhjulet på lastbilen hade kört över magen så bäckenet sprack.
Han berättar att det kom in folk till hans pappa och sa att en pojke blivit ihjälkörd vid Bodensia.
– Sedan kom polisen och berättade att det var jag som blivit överkörd. Pappa trodde att jag var död.
Janne Karlsson låg två månader och fyra dagar på Garnis, länssjukhuset i Boden, som nu är nedlagt.
Han vet inte hur mycket blod som krävdes för att rädda hans liv, men vet att det var flera liter.
– De tvingades öppna hela buken.
Åldersgränsen är nådd
Den lappade ihop honom och han fick inga men, utan gjorde lumpen som jägarsoldat.
Sedan när han blev vuxen ville han ge tillbaka och har regelbundet lämnat blod från 18 års ålder till 30 september i år. Då lämnade Jan Karlsson blod för sista gången.
– Jag fyllde 68 år i somras och man får bara lämna från det år då man fyller 68.
Oavsett var han har bott har han varit blodgivare, bland annat bodde han sju år i Sundvall.
Sammanlagt under livet har han lämnat 98 liter blod, 61 liter plasma och dessutom lämnat trombocyter 21 gånger.
Tallrikar och koppar
– Blod lämnar man var tredje månad. Där ett tag lämnade jag också plasma och sedan gick det två veckor så lämnade jag trombocyter och så gick det två veckor och då lämnade jag plasma igen. Så pågick det. Man måste ha en viss självdisciplin för att klara av det.
Det han har fått för besväret har ofta varit tallrikar, koppar och glas. Så nu har han en hel tallriks- och glasservis.
– Jag tycker att jag gjort en insats och känner mig ganska belåten.
Janne Karlsson tycker att det känns lite vemodigt att gå i pension som blodgivare och uppmanar andra att lämna blod.