Han har tidigare fått stöd av reportrar utan gränser och en stor namninsamling med 5000 underskrifter för Roozbeth Janghorans sak. Han är en regimkritisk dokumentärfilmare som sökte asyl i Sverige 2012, men fick avslag. Två gånger.
Sedan dess har det pågått en juridisk process som nyligen utmynnade i ett avvisningsbeslut från Migrationsöverdomstolen. Skälet uppges vara att bevisen för att han skulle vara eftersökt av de iranska myndigheterna är otillräckliga. Detta trots att Reportrar utan gränser ställt sig bakom hans asylansökan och själva gjort en oberoende undersökning, som styrker uppgiften att han som regimkritiker riskerar livet om han återvänder. Det gjordes även en stor namninsamling. Men den 21 december kom ett glädjande besked. Migrationsverket har alltså avbrytit verkställigheten med avvisningen och beviljat familjen uppehållstillstånd. Roozbeth och hans familj, frun Sara och sonen Abtin, 2,5 år får nu stanna i landet.
– Vi känner oss väldigt tacksamma. Beskedet kom faktiskt faktiskt exakt samma datum som när jag och min fru för fyra år sedan kom till Sverige. Då var allt svart men nu är vårt liv ljust tack vare beslutet, säger Roozbeh Janghorban.
Först bodde paret i asylboende i Boden men flyttade senare till byn Harads, utanför Boden där familjen blivit väl omhändertagen. Sonen Abtin som är född i Sverige ska få ett syskon under våren vilket familjen ser fram emot och är glada över.
Varför ändrade Migrationsverket sitt beslut tror du?
– Det är en bra fråga. Det trodde inte först jag var i fara trots dödshot, men i dag är jag glad att myndigheten ändrat sig. Det är min advokat som skött kommunikationen. Hon kan utveckla beslutsgrunden bättre än mig. Jag har fått mycket stöd av folk och organisationer som hjälpt mig. Utan deras stöd så hade historien kanske slutat annorlunda och inte fått ett lyckligt slut som nu, säger Roozbeh Janghorban.
NSD har sökt hans advokat men inte lyckats nå henne under helgen.
Hur firade ni beslutet. Det blev ju en tidig julklapp?
– Vi firade med vänner som delade våra känslor. Alla var lyckliga för mig och min familj. Jag har mött stor gästfrihet i Harads. Här bor det snälla människor.
I och med uppehållstillståndet kan Roozbeh och hans fru börja läsa svenska. Roozbeh säger att han pratar " 50 procent" bra svenska och vill gärna bli bättre snabbt.
– Jag försöker prata svenska hela tiden och det blir bättre dag för dag. Man får inget jobb om man inte har språket. Jag har nästan hela mitt liv jobbat som fotograf och gillar att involvera mig i något som kulturarbetare, säger han.
Var familjen ska bo i framtiden har man inte tagit ett definitivt beslut om.
– Nej, vi ska fundera närmaste tiden. Det känns viktigt att ta tid på sig så det blir rätt, säger Roozbeth