Helny Zingmark fyllde år den 28 juli. Hon är uppvuxen i Lima, Dalarna, och kom till Boden under kriget.
– Jag var lotta. Det var krig och besvärligheter och de behövde lottor. Så kom det en karlslok i vägen, Folke som var militär, som det alltid gör, säger hon.
Så blev hon kvar, gifte sig och jobbade som civilanställd åt försvaret.
De byggde ett eget hus i Bodforsen.
– Det var en byggmästare som skulle sätta upp huset, men när det var dags hade han inte tid. Jag skaffade fram tre snickare och tog på mig rollen som byggmästare. Det var knotigt. Jag fick åka hem på lunchrasterna och dirigera dem. Huset kom upp, säger Helny Zingmark.
Reste mycket
Hon och maken reste mycket.
– Mest intressant var Egypten. Det var kanske 40 år sedan vi var där. Vi var till pyramiderna. Det var fina målningar på väggarna och smala trappor ned i gravkammaren, men faraon var inte kvar. Det fanns också en gång inne i pyramiden så man kunde klättra ända upp till toppen på pyramiden. Folke gjorde det, men inte jag.
De besökte även bygget av kraftverket i södra Nilen.
– De hade ryssar till kraftverksbygget. Ryssarna hade tagit med sina familjer, men kvinnorna och barnen bodde bakom stängsel. Vi blev bortmotade när vi närmade oss inhängnaden. Det var hemskt.
Cyklade till Karelen
Helny Zingmark besökte även Suez och Katarinaklostret vid foten av berget Sinai under sin resa.
– Munkarna bjöd på te och jag fick se deras bönerum.
Den allra första resan Helny gjorde var till ett annat kloster.
– Jag har gjort en bedrift som någon sällan gör. Jag cyklade från Lima till Haparanda och in i Finland. Genom hela Finland till Karelen och Ladogasjön. Jag bodde en vecka hos munkarna i Valamo kloster.
Hur gammal var du då?
– 22 år. Jag började bli nyfiken på världen för i Lima såg man ju ingenting. Ska man få veta något måste man vara nyfiken. Jag köpte ett tält och pappa frågade vad jag skulle ha det till. Ut och resa, svarade jag, säger Helny.
Resan till klostret var en omtumlande upplevelse. Där träffade hon många intressanta människor. Hon hade tänkt sig besöka slottet i Viborg på vägen hem, men det var stängt.
Mycket var annorlunda
Mycket har förändrats under Helny Zingmarks liv. När hon växte upp hade de kreatur. När hon hämtade hö i ladugården på kvällen höll hon lampan i ena handen och bar höet under andra armen, för elektricitet fanns inte.
– Vi kärnade smör och gick med det till affären för att få varor i stället. Det var byteshandel. Pengar använde man till andra saker. Vi hade får. Man spann och vävde kläder. Det var hemvävt alltihop. Nu är det köp och släng, på gott och ont. Men jag tycker att man kastar för mycket helt i onödan.
Helny var tre år när hennes mor dog på grund av diabetes. Då fanns inte insulin. Pappan hade pigor, som inte alltid var snälla med barnen. Helny bodde mest hos sin moster och morfar. Fadern gifte om sig och styvmodern var snäll.
– Men det blir aldrig riktigt moderskänslor.
Skrattar vid minnet
Helny Zingmark berättar att när hennes morfar blev så gammal att han inte orkade hjälpa till ute på slåtterängen längre satt han på sitt rum och lagade skor.
– Jag drog i hans skepparkrans. Morfar sa: "Nä, unge, nu får vi göra något åt det där." Han gjorde en liten tramphäst, som han målade vit, för att få ha sitt skägg ifred, säger hon och skrattar åt minnet.
Helny Zingmark tror att tevens intåg i de svenska hemmen nog är det största genombrottet som hon upplevt.
– Man kunde inte fatta att man kunde se och höra en människa på en skärm. Jag har fått se och uppleva så mycket, men jag känner mig inte som 100 år. Jag tror det beror på att huvudet fungerar fortfarande.