Paret hade en rottweillerblandning. Vid köpet hade den normalhull.
Extremt mager
Den omhändertogs av länsstyrelsen på grund av att den var extremt mager.
Veterinärundersökning visade att hunden hade utsatts för svält. Hunden hade inte något kroppsfett och musklerna hade börjat förtvina.
Ett stort lidande
Att vara utsatt för svält är ett stort lidande. Efter omhändertagandet gick hon snabbt upp i vikt.
Paret förnekade brottslig gärning. De hävdade att de inte medvetet orsakat hunden lidande. Innan den blev omhändertagen hade de märkt att hon var smal och trodde att hunden var sjuk. De hade planerat att ta hunden till veterinär.
För lite mat
Enligt tingsrättens mening har avmagringen vid någon tidpunkt orsakat hunden lidande. Den anser dock att det inte är utrett att paret varit medvetet om eller insett att hunden lidit på grund av att hon fick för lite mat.
Rätten bedömer att de inte handlat uppsåtligt eller av grov oaktsamhet när hunden dels inte fick tillräckligt med mat, dels ingen veterinärvård. Därför döms inte paret för djurplågeri.
Avvikande mening
Tingrätten anser däremot att de handlat oaktsamt när de inte gett hunden tillräckligt med foder och därför döms de för brott mot djurskyddslagen. Men rätten anser inte att de bröt mot lagen när de inte kontaktade veterinär.
Tingsfiskalen och en av nämndemännen hade en avvikande mening. De anser att när paret trots att det uppmärksammade viktnedgången inte ökade mängden mat och inte snarast uppsökte veterinär visar att de handlat medvetet och grovt oaktsamt. Därmed anser de att paret ska dömas för djurplågeri.