Kvinnan befann sig i hemmet. Hon hade en manlig bekant på besök då hennes dåvarande pojkvän kom dit.
Pojkvännen blev svartsjuk.
Besökaren vittnade om att pojkvännen ifrågasatte vad de haft för sig och blev argare och argare. Besökaren kände att det var dags för honom att gå.
Vad som hände därefter gick delvis isär, framför allt innehöll gärningsmannens berättelse mycket mindre våld. Han förnekade att han våldtagit kvinnan, utan hävdade att hon samtyckt.
Märken på halsen
När polisen tillkallades var kvinnan chockad och hade ibland svårt att få luft. Hon hade ont och röda märken på halsen.
Enligt rättsintyget hade kvinnan skador på kroppen, huvudet, halsen och i underlivet. Skadorna hade orsakats av trubbigt våld.
Tingsrätten anser att stödbevisningen inte helt och hållet stöder kvinnans berättelse. Hon borde ha haft fler märkbara spår på kroppen.
Den konstaterar att gärningsmannen kastat eller knuffat henne i väggen, med våld fört henne mot sovrummet och delvis slitit av henne kläderna. Tingsrätten drar slutsatsen att gärningsmannen inte kan ha fått för sig att hon godtog det han gjorde.
Han utsatte henne för sexuellt övergrepp, tog därefter stryptag och slog henne i magen.
Sexuell handling
Mannen har, enligt Luleå tingsrätt, med tanke på kvinnans skador i underlivet otvivelaktigt utsatt henne för en sexuell handling som kan jämställas med samlag.
Men med hänsyn till att mannen inte haft något sexuellt motiv och inte har avsett att "straffa" eller skada kvinnan, så kan det han gjorde inte jämföras med ett samlag, menar rätten. Därför kan han inte dömas för våldtäkt.