Trots vädret samlades en grupp människor till lördagens manifestation. Karin Johansson krävde att Bergbacka ska få vara kvar.
Hon påtalade att den fråga om antalet i kön till demensboende som socialnämndens ordförande Christer Carlsson (S) inte kunde svara tog de själva reda på med ett telefonsamtal. I slutet av mars var det 20 personer som väntade på plats.
- Jag undrar om det är att hålla sig uppdaterad eller törs han inte säga som det är? sa Karin Johansson.
Hon anser att det senaste löftet de fick, att ingen behöver flytta från Bergbacka men det får samtidigt inte flytt in några nya faller på sin egen orimlighet.
- Alla förstår att det inte är etiskt, moraliskt eller ekonomiskt försvarbart. Och så mycket som de talar om ekonomin så borde de verkligen tänka efter. För nu står tre tomma lägenheter på Bergbacka.
Ifrågasätter beslutet
De anhöriga bjöd in politikerna till Bergbacka, men fick beskedet att de inte hade något nytt att tillföra.
- Att vi hade saker att framföra, det brydde de sig inte om. Ingen av dem är här nu heller.
Hon ifrågasätter kommunens beslut att lägga ned Bergbacka.
- Forskningen visar att under en period på fem till sju år så har demensen i landet ökat med 40 procent. Kommunen vill lägga ned ett väl fungerande boende när man vet att demensen ökar kraftigt i hela Europa, även i Bodens kommun.
Socialdemokraten Sven Lundberg påpekade att man kan mäta hälsotillståndet i en kommun på vilket sätt den tar hand om sina gamla.
- Socialnämnden inser inte vidden av sina beslut. Jag har för en tid sedan talat med kommunstyrelsens ordförande om behovet av överläggningar i frågan. Det avvisades med motiveringen att det inte är hans bord. Det är otillständigt av vår främsta företrädare för Bodens kommun. Så talar den som inte bättre begriper vad det handlar om.
Barbro Larsson talade spontant ur hjärtat. Hennes man är på ett annat boende än Bergbacka.
- Många människor förstår inte den process vi anhöriga går igenom. Det handlar om en lång tid som jag levt med den här ångesten. Man måste kunna känna trygghet för att kunna släppa taget lite grann, men det är jättesvårt.
"Kallar sig välfärdsstat"
Sedan hennes make flyttade in på Erikslunden har hon sett att det trappats ned hela tiden.
- En sak som jag lagt märke till är hur viktigt det är med arbetsledningen. Det måste finnas en arbetsledning på plats som tycker om att arbeta med gamla dementa och har lite idéer. Den måste delta i arbetet och den måste ge lite lust åt personalen, sa Barbro Larsson och fortsatte:
- Sverige som kallar sig välfärdsstat ska väl inte behandla de mest svaga på det sätt som görs många gånger. Jag blir bara så arg. Hoppas att ni får behålla Bergbacka!