"Jag känner mig inte livegen längre"

Pernilla Lundqvist sa upp sig för ett år sedan från äldreomsorgen i Boden och jobbar sedan dess i Norge. "Jag känner mig inte livegen längre, för första gången i min 30-åriga yrkeskarriär."

TILLBAKA. Pernilla Lundqvist åker tillbaka till Norge den 9 juli och stannar till 21 augusti. ”Det här är något som jag rekommenderar. Gillar man det inte så ­behöver inga undersköterskor vara utan jobb i Sverige. ”

TILLBAKA. Pernilla Lundqvist åker tillbaka till Norge den 9 juli och stannar till 21 augusti. ”Det här är något som jag rekommenderar. Gillar man det inte så ­behöver inga undersköterskor vara utan jobb i Sverige. ”

Foto: Lena Tegström

BODEN2015-06-29 09:15

Hon är utbildad undersköterska. Hösten 2001 började hon på Svedjebacka, men hon alltid drömt om att åka till Norge, bara för att testa om gräset är grönare på andra sidan.

När hon efter en längre sjukskrivning var på väg tillbaka till jobbet tänkte hon att det var ett bra tillfälle att bryta med det gamla för ett tag. Hon ansökte om tjänstledigt, men fick avslag.

– Jag hade två val; säga upp mig eller gå tillbaka, säger Pernilla Lundqvist.

Hon tyckte inte att hon hade något att förlora och ville jämföra sjukhemmen i Sverige och Norge.

– Jag ville se saker och ting med andra ögon.

Hon ångar sig inte en sekund, även om det först inte blev som hon tänkt. Hon fick jobb som personlig assisten och skulle jobba sju veckor. Hon skulle övervaka en treårig multihandikappad flicka nattetid. Det blev fem månader.

– Vi hittade varandra, men sedan hon blev mycket bättre behövdes inte jag längre. Jag grät hela vägen till flygplatsen när jag lämnade henne.

Pernilla Lundqvist tänkte från början att yrket som personlig assistent inte var riktigt hennes grej, men det blev det. Nu jobbar hon både som personlig assistent åt en svårt sjuk kvinna och som undersköterska på ett sjukhem i närheten av Narvik. Hon bor på en prästgård från 1600-talet som hon delar med andra gästarbetare från olika delar av Europa.

– Vi är två svenskar som arbetar på ett rullande schema. Jag jobbar fyra veckor i Norge och är hemma fyra veckor.

Det svåraste är att vara långt borta från familjen, men samtidigt är hon mer närvarande när hon är hemma.

– När jag är i Norge jobbar jag hårt. De har en annan syn på veckovila, men å andra sidan vet de inte vad delade turer är.

Pernilla Lundqvist arbetar åt ett bemanningsföretag. Det står för resorna och boendet. Hon trivs bra och säger att hon nu äger sin egen tid. Dessutom känner hon att hon utvecklas i sitt yrke. I Norge måste undersköterskor vara auktoriserade för att få en fast tjänst, men när du väl fått det så förväntas du utföra det som du är utbildad för, förklarar Pernilla.

– Jag var ringrostig.

I Sverige har man lagt över allt mer av undersköterskornas arbetsuppgifter på sjuksköterskor.

– Minsta lilla sår ska sköterskorna lägga om. I Norge har jag ansvaret för att ge medicin och göra bedömningar. Anser jag att läget är akut är det jag som larmar efter ambulans. Det är inte som i Sverige att vi måste lämna över allt till sköterskorna. Det gör att jag har utvecklas i mitt yrke.

– Jag tycker det är jättekul och jag känner att jag gör det jag vill, avslutar Pernilla Lundqvist.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om