Clea Halin har en funktionsnedsättning som hon är noga med att förklara heter Cerebral pares.
– Jag är inte Cp.
Hon vill att människor ska se henne, inte hennes rullstol och ibland kan hon bli less på människor som inte vill förstå henne.
Clea Halin kom i kontakt med Eva Rönnbäck, gruppledare på Enheten för sysselsättning och arbete. De träffades på verksamheten Orion där Clea Halin fortfarande arbetar.
– När vi började träffas var det inte alls för att skiva en bok. Det fanns inte på kartan, säger Eva Rönnbäck.
Mycket känslor
Utan syftet var att de tillsammans skulle avsätta tid för samtal. Där spelade Clea Halins assistent Magdalena en nyckelroll. De kommunicerade med hjälp av bliss, som är ett system med ord och begrepp, som representeras av bilder. Det innehåller grammatiska tecken och symboler som möjliggör bildandet av fullständiga meningar. Clea har ett par glasögon med en laserpekare, som hon pekar med på blisskartan.
Initialt tränade sig Eva och Clea på att prata med varandra.
– Det var också viktigt att hela tiden gå tillbaka och klargöra, att min tolkning av det Clea sagt verkligen överensstämde med det hon ville förmedla, säger Eva Rönnbäck.
De pratade om allt, det blev mycket känslor, och ganska snabbt kom de in på att Clea Halin är adopterad. Hon kommer från Iran och hamnade hos en kvinna i Sverige.
Att bli ratad
Clea funderade mycket på varför den kvinnan inte ville ha henne. Under dessa samtal var det första gången som tanken på att skriva något uppstod. De hittade barnhemmet där Clea vistades som liten, hon vet inte vilka hennes biologiska föräldrar är.
Eva Rönnbäck säger att de dock släppte tanken på att skriva bara om adoptionen. Clea Halin berättade mycket om alla sina funderingar och Eva Rönnbäck skrev ned allt. Boken låste hon in efter varje samtalsstund.
När de väl bestämde sig för att Clea Halin skulle ge ut boken "Min berättelse - Jag är Clea Halin" gjorde de ett urval.
– Clea dissade väldigt mycket, säger Eva.
Viktig bok
Och i boken berättar även Clea, att hon vill bestämma själv vad hon ska säga till vem.
Ida Stoltz, som är Cleas lillasyster och assistent, säger att det i boken kommer fram vissa saker som inte ens den närmsta familjen varit medveten om.
– Jag tror att det har varit viktigt för Clea att uttrycka sig i en bok, för hon kan inte ta blisskartan och ropa "Lyssna på mig".
Clea Halins föräldrar är Harriet och Gunnar Halin. Hon har en mycket speciell och nära relation till sin far. När han blev svårt sjuk ville Harriet skydda henne genom att inte berätta hur allvarligt det var. I samtalen med Eva kom det fram hur dåligt Clea mådde. Hon kände sig exkluderad.
– Hon var arg på mig, men framför allt på mamma som inte berättade hur sjuk pappa var, säger Ida Stoltz.
Oro och sorg
Hon säger att de allra flesta känner hennes syster som en mycket glad person. Men boken handlar också om Clea Halins andra sidor. Sorgen över syster Vickes död, behovet av ensamhet och hennes oro.
– Clea är en känslomänniska. Hon funderar mycket och sparar alla sina tankar, som vi direkt kan sätta ord på, säger Eva.
Boken har tryckts i tre upplagor. Den första sålde slut direkt. Clea Halin trodde inte att så många skulle vilja läsa den. Nu har den använts som studiematerial och hon ska delta på en kurs för blivande assistenter. Hon är nöjd med boken, men skulle vilja författa en till.
Fotnot: Clea Halin medverkar på författarafton på Bodens stadsbibliotek den 26 mars klockan 18.00.