Anders Sunna Àr same och etablerad konstnÀr med utstÀllningar runt om i Sverige och internationellt. PÄ lördagen hölls vernissage i konsthallen i Enter galleria.
â Jag stĂ€ller ut i Boden för andra gĂ„ngen, vilket kĂ€nns spĂ€nnande.
Som tonÄring hade 34-Äringen sin första utstÀllning i Pajala och med Ären har hans konst blivit allt mer politisk.
â Den samiska konsten har fastnat i den romantiserade bilden av livet frĂ„n förr. Det Ă€r det som sĂ€ljer, men för min del ger det inget för sjĂ€len. Den samiska konsten har varit alldeles för undfallande och opolitisk. Konsten jag gör har blivit mitt sĂ€tt att nĂ„ ut med det jag vill sĂ€ga, sĂ€ger Anders Sunna.
UtgÄngspunkten i konsten Àr oftast hans egen slÀkts historia. Anders Sunna kommer frÄn Pajala och SattajÀrvi koncessionssameby, som familjen varit med om att bygga upp i generationer. DÀr driver familjen en mÄngÄrig kamp för att Äterigen fÄ tillhöra samebyn och Àga den renskötselrÀtt som de enligt lÀnsstyrelsen i Norrbotten inte lÀngre har.
Trots att konstnĂ€rsrebellen ser Ă„terhĂ„llsamt bister ut pĂ„ bild sĂ„ Ă€r han en man med mycket humor som verkar ha nĂ€ra till skratt. Ăven om hans tavlor rymmer mycket ilska.
â Genom konsten kan jag utöva mina aggressioner. Som konstnĂ€r ska du inte utgĂ„ ifrĂ„n att du ska mĂ„la för nĂ„gon annan. Som konstnĂ€r ska du ju utgĂ„ ifrĂ„n dig sjĂ€lv. Att det hĂ€r vill jag göra, det hĂ€r vill jag se framför mig. Börjar man ta hĂ€nsyn till alla, eller inte kan mĂ„la i vissa fĂ€rger, sĂ„ fĂ„r man aldrig lĂ€mna ateljĂ©n.
Skillnaden mot andra konstnÀrer Àr ocksÄ att Sunnas tavlor inte Àr mÄlade pÄ duk utan pÄ mdf-plattor.
â Jag gillar att det Ă€r hĂ„rt motstĂ„nd. En duk skulle jag lĂ€tt mĂ„la sönder. Jag vet inte om jag mĂ„lar i ilska eller mer med kraft, sĂ€ger han och skrattar.
Hans tavlor i collageteknik bestÄr av tjocka fÀrglager med inslag av graffiti och tryck. I varje konstverk finns mÄnga inbyggda budskap och symbolik och merparten av de tjugotalet utstÀllda konstverken rymmer den statliga rasismen som förföljt hans familj. PÄ en tavla har han mÄlat residenset i LuleÄ, med bastubadande mÀn i lÄnga rader kombinerat med hÀngande döda renar. PÄ en annan finns en same med en neddragen rÄnarluva poserandes utanför Haparanda tingsrÀtt.
â Besökarna fĂ„r sjĂ€lva bedöma vad de ser. Jag gillar ocksĂ„ nĂ€r de vill diskutera min konst Ă€ven om de inte alltid gillar vad de ser.
â Jag tycker att det Ă€r intressant att prova hur lĂ„ngt man kan gĂ„. Det finns de som tycker att jag inte ska vara sĂ„ brutal, att jag ska tona ner mĂ„lningarna. Men svenskar i allmĂ€nhet vet sĂ„ otroligt lite om samer att man mĂ„ste vara övertydlig för att budskapet ska gĂ„ fram, sĂ€ger Anders Sunna.
Som kanske med konstverket som heter âJag Ă€r hellre en rebell hela livet Ă€n en kolonialfruâ fast med engelsk titel. Tavlan visar en brununiformerad landshövding med röd armbindel som krokat arm med en samekvinna med dödskalleansikte. Samekvinnan bĂ€r sametingets symbol i sin halskedja.
â Nu har sametinget lagt sig i vĂ„r renskötselrĂ€tt och vill ocksĂ„ fĂ„ bort oss. DĂ€rför finns de med pĂ„ tavlan. Sametinget skyddar inte sina egna utan sparkar pĂ„ dem, sĂ€ger Sunna.
â Det Ă€r samma sak med sametingets nya parlamentsbyggnad. De vet inte var de ska ha den och pratar om en folkomröstning. Jag har en lösning pĂ„ problemet. Sametinget kan sĂ€tta byggnaden pĂ„ medar eller hjul sĂ„ de kan flytta den. Det blir det billigaste, sĂ€ger konstnĂ€ren.
Ja, det kanske blir nÀsta konstutmaning för Anders Sunna.