Hon var på hemväg från ett fotojobb vid lunchtid och körde i filen vid Röda Torget för att svänga upp mot Drottninggatan.
– Jag tittar rakt fram och ser då något svart som ” rör sig ”vid snöhögarna mellan övergångsställena på andra sidan, säger Elisabeth Johansson.
Hon svänger upp mot Sveafältet och ser då att det ligger en äldre kvinna på marken.
– Jag ser att hon försöker ta sig upp. Min första reaktion blir att stanna bilen och slå ut varningsblinkersen. Jag stannade nästan mitt i korsningen för att kunna hjälpa henne. Jag ville bara få bort henne därifrån.
Ingen annan stannade eller såg kvinnan trots att det var ljust ute och rusningstrafik i korsningen.
– Jag är rädd att bli gammal när jag ser sådan brist på medkänsla. Om det händer mig något kommer jag få hjälp? säger Elisabeth Johansson.
Kvinnans glasögon var på sned och hon berättar att hon fallit när hon skulle gå över vägen på trottoaren.
– Kvinnan hade slagit i huvudet och foten. Hon var lite omtöcknad och kunde inte ta sig upp. Hon säger att hon hade legat där i 20 minuter. Tiden är lite svårt att sia om men ingen försökte hjälpa henne där hon låg. Det tycker jag är det mest hemska. Finns det inget civilkurage hos människor längre?
– Varför räcker man inte ut en hjälpande hand eller frågar om någon behöver hjälp, säger Elisabeth Johansson.
Kvinnan försökte stiga upp när Elisabeth kom fram men hon bad henne sitta kvar på platsen när hon ringde efter ambulans.
– Jag förstod att hon inte skulle kunna gå utan någon behövde ta hand om hennes skador. Förmodligen hade hon brutit eller fått en kraftig stukning på foten.
Elisabeth stoppade en kvinna med hund och fick henne att stanna vid kvinnan när hon hämtade värmande kläder i bilen.
– Jag är med i hemvärnet och har alltid varma grejer i bilen. Det är bra om det händer något, säger Elisabeth.
De hjälptes sedan åt att sätta något varmt under kvinnan där hon satt men även runt hennes kropp.
–Efteråt när kvinnan fått hjälp så blev det rena trafikstockningen på platsen, men då var det ju redan försent. Hon hade ju fått hjälp. Det är lite tragiskt att det ska behöva få vara så här.
– Kvinnan var väldigt tacksam att jag stannat hos henne och påkallat hjälp. Ambulansen var nog framme hos oss på tio minuter.
Själv vet inte Elisabeth Johansson mer om kvinnan hon hjälpte än att hon är född 1944, alltså 71-72 år och har ett dubbelnamn. Hon skickar via NSD ut en efterlysning.
– Det skulle vara roligt att se henne igen och höra hur hon mår.