Landstingets agerande förvånar socialchefen

Kvarteret Björken är enligt kommunen ett riktat boende. Där bor personer som inte har behov av annan service eller vård än hemtjänst.
"Vi ser allvarligt på det här"
Plötsligt kom ett brev från Bo Westerlund, chef för primärvården, till socialförvaltningen i Boden. Han meddelar där att landstinget anser att kvarteret Björken är ett särskilt boende och att kommunen därför har ansvar för hälso- och sjukvården.
Från och med måndagen den 18 maj avslutar därför landstinget sina insatser på kvarteret Björken, förutom läkarinsatserna.
- Jag har aldrig varit med om något liknande och vi ser allvarligt på det här, säger Catharina Liljeholm.
Hon är också mycket förvånad över landstingets agerande, att Westerlund drar in insatserna utan dialog, förhandling eller överlämning.
- Det här är oroande, eftersom det får konsekvenser när distriktssköterskan inte längre kommer till kvarteret Björken. Jag vet inte vilken information de enskilda har fått, om de förstår att vi inte kommer att ta över.
Catharina Liljeholm har skrivit ett svar till Bo Westerlund där hon förklarar att det riktade boendet inom kvarteret Björken vänder sig till personer som har svårt att förflytta sig. När deras behov inte kan tillgodoses hemma kan de beviljas plats.
Men, påpekar hon och tar stöd i en länsrättsdom, kvarteret Björken kan inte jämställas med ett särskilt boende och därför har heller inte kommunen ansvar för hälso- och sjukvården där. Att kommunen tillhandahåller en bostad är inte detsamma som att bostaden utgör ett särskilt boende, tillägger Catharina Liljeholm.
Anmälan?
På grund av de risker landstingets beslut medför har medicinskt ansvarig sjuksköterska i kommunen, Monica Hansson, dessutom skickat en förfrågan till socialstyrelsen om landstingets agerande ska betraktas som en händelse som ska anmälas enligt socialstyrelsens föreskrifter om anmälningsskyldighet.
Monica Hansson hävdar att när landstinget väljer att avsluta sina insatser i kvarteret Björken så kommer personer som bor där inte längre att få tillgång till hälso- och sjukvård enligt gällande lagstiftning.
- Det medför att personer riskerar att fara illa och det finns risk för skada och allvarlig sjukdom.