Lena och Mats månar om sin kärlek

I och med Tv4:s Fredsstyrkan blev paret Danielsson känt för hela svenska folket. 45-årige översten Mats Danielsson, ställföreträdande flottiljchef på F 21, var chef för ISAF-styrkan, FS13 i Afghanistan.

När han och Lena Renberg träffades var det kärlek vid första ögonkastet. De kommer båda från Porjus och menar att det finns en trygghet i att ha gemensamma rötter, men deras vägar korsades senare i livet av en fantastisk slump.

Mats frågade där och då om Lena ville följa med honom till Stockholm helgen därpå. Det blev en jätteromantisk resa och han friade, men när han mitt i folkvimlet på Drottninggatan sade att han älskade henne svarade hon att man bara inte kan säga så efter en vecka. Han tog lite illa vid sig.

- Så i stället sa jag "Jag hyser starka känslor för dig". Jag föll som en fura för den kvinnan och inga ord kändes starka nog för att beskriva den kärlek jag kände, redan från första stund, för min älskade Lena.

- Jag var nog rädd, för att det gick så fort, att han inte menade det. Jag bär med mig ärr sedan tidigare.

De känner en mycket stark tillit. Öppenhet och ärlighet är den stabila grunden i deras relation.

På julafton undrade han om hon ville förlova sig till nyår, men hon drog i handbromsen och i stället blev det en resa till Hemavan på trettonhelgen. På väg dit bestämde de sig för att skaffa gemensam bostad.

- Det kändes rätt, säger Mats med självklarhet i rösten. Min drömkvinna är en kvinna, som tar på sig skoteroverall och kör en runda med skotern, gör upp eld och sätter mask på kroken lika bra som hon klär i en långklänning på Stockholms slott. Lena har allt. Hon är spontan och vacker.

- Mats är fantastisk på att klä sina känslor i ord. Det går inte en dag utan att han talar om hur vacker jag är och att han älskar mig, säger Lena.

- Det går åt bägge hållen. Det kostar så lite att säga de där orden varje dag, säger Mats. En kollega menade att om man sagt att man älskar sin fru så gäller det tills man säger något annat. Men så är det ju inte. Det är skönt att få höra. Om man sitter på jobbet och pappershögen på skrivbordet växer, då är ett uppmuntrande ord eller ett sms så mycket värt. Det är viktigt att bry sig om varandra.

En så enkel sak, tillägger han, som att vidröra varandra mitt i middagsbestyren, bidrar till ett trevligt pirr i maggropen.

- Och bara det att han sätter i sladden till kupévärmaren när han går till jobbet, så att jag har en varm bil. Det är omtänksamt.

- Det är bara för att det ska gå mindre bensin, säger Mats och skrattar.

- Nähe, säger Lena och berättar att Mats spontant en dag gav henne en present. Jag är jättefrusen och fryser alltid om fötterna. Det var ett par fårskinnstofflor.

- De var "jättedyyyyra", säger Mats.

- Älskling, då har du en innestående.

Båda tycker om att överraska varandra med allt från att ge varandra frukost på sängen till att skapa en minnesvärd upplevelse i Hemavan. På kvällen den där trettonhelgen gick de ut i vinterkylan. Mats hade i "lönndom" hyrt hela badhuset. Bara belysningen i poolen var tänd och det var framdukat champagne.

- Det var så vackert, säger Lena. Mats överraskade mig totalt, det var så romantiskt, man kunde se stjärnorna på natthimlen utanför.

Hon har kidnappat honom från jobbet och han har tagit sig igenom fyra låsta dörrar in till Lenas arbetsplats på länskommunikationscentralen i polishuset, för att ge henne en enda stor röd ros.

- Mina manliga kollegor hade synpunkter på att Mats skapade förväntningar och satte griller i huvudet hos alla kvinnor.

Mats insåg snabbt Lenas förkärlek för röda rosor och hon blev tidigt medveten om att hans jobb krävde hans bortavaro. Som adjutant till kungen tjänstgör Mats en månad per år i Stockholm. Han åkte iväg och på sin födelsedag hämtade hon tidningen som vanligt. Där låg ett tjockt kuvert. När hon öppnade det rasade 100-tals små handklippta hjärtan i rött glitterpapper ut.

- Det var hjärtan i hela köket. Jag glömmer det aldrig. Det hade nog tagit honom en vecka att klippa alla hjärtan. I brevet frågade han om vi skulle förlova oss till påsk.

Så blev det, men fortfarande tyckte hon att det där med giftermål inte var hennes grej. Så kom en sommardag. Lena var gravid med deras kärleksbarn Sebastian och inte på så bra humör, för tvättmaskinen i deras nyköpta hus hade gått sönder och det sprutade vatten i källaren.

Plötsligt sa hon: "Ja du älskling, om du
lyckas fixa tvättmaskinen så gifter jag mig med dig i september. " Så gick hon.

Varför just september?

- Det bara kom. Robin, Mats son, frågade mig var hans pappa var. Jag sa att han var i tvättstugan och att han nog inte skulle störa honom. Men efter två timmar gick Robin ned och sa, när han kom upp igen att, "pappa ser helt galen ut".

Mats gav sig inte. Med spretande hår och ett jätteleende på läpparna kom han upp från källaren och deklarerade stolt som en tupp att: "Nu Lena, blir det bröllop. "

Tiden gick och september kom. Lena var nervös för hon skulle träffa kungen och drottningen för första gången på en adjutantsmiddag på slottet för att fira Carl XVI Gustafs 60-årsdag.

- På den där middagen gick Mats ned på knä och bad om min hand inför alla. Några adjutantfruar grät. Det var väldigt romantiskt när han friade och det blev ett mycket speciellt minne.

Hon sa ja. När hon frågade när de skulle gifta sig fick hon svaret om en vecka. Mats hade förberett allt. Han hade tagit ledigt åt Lena och kollegorna skulle fixa hennes arbetspass under deras bröllopsresa. Hennes pappa och bror var vidtalade som barnvakter.

- Jag visste ingenting, han hade lyckats hålla allt hemligt. Jag blev helt tagen på sängen.

Den 16 september 2006 blev Lena Renberg fru Lena Renberg Danielsson i kungens egen kyrka på slottet. De lyckönskades av kungaparet och åkte till Turkiet.

Sebastian kom till världen i januari och bara ett par månader senare åkte Mats på mission till Afghanistan. För honom var det viktigt att beskriva för Lena och sina barn hur vardagen verkligen var där.

- Det skulle vara märkligt att inte ha berättat om riskerna om det sedan hade hänt något.

Han var chef för 350 svenskar i Mazar-I-Sharif och ytterligare drygt 100 soldater från Finland, Polen, Danmark och Rumänien. Bakom varje individ finns en familj på något sätt, anhöriga som gör missionerna möjliga.

- De drar ett tungt lass.

Lena bildade ett nätverk i Luleå för alla de kvinnor, som hade sin respektive i Afghanistan.

- De förstod vad jag gick igenom. Andra kan inte föreställa sig det.

- Det var uppskattat av såväl kvinnorna som Försvarsmakten, i synnerhet F 21, säger Mats.

Han är väldigt stolt och tacksam över det ansvar Lena tog. Hon har uppmärksammats med Diplom från F21 för sin insats för de hemmavarande och de som var i Afghanistan.

- Det här kommer att bli det goda exemplet som flottiljen kommer att använda sig av i framtiden när den ansvarar för en insats igen, säger Mats och fortsätter:

- Det var bra att de kunde ringa varandra för det var mycket som hände där nere. Familjer i England och Tyskland fick falska dödsbud. Vi gick ut med information om att dödsbud aldrig meddelas på engelska och att man alltid ska motringa.

- Vi talade om sådana saker i nätverket, säger Lena.

De hittade ett sätt att fortsätta att överraska varandra. Lena fixade så att Mats fick ett romantiskt paket med hjärtan till frukosten på sin födelsedag. Det innehöll en mugg och en handduk med Lars Pirak-motiv.

- Det var stort.

De talade med varandra en timme varje kväll. Mats sjöng alltid för Sebastian. Ibland var Lena förargad och sa att hon hoppades att han tyckte det var värt att vara borta från familjen.

- När hon var arg hade det hänt något hemma, gräsklipparen hade gått sönder eller något annat, säger Mats.

- Han gav sig inte även om jag sa att jag tänkte gå och sova, utan vi redde alltid ut det.

- Det är viktigt att man inte somnar osams. Man måste ta den tiden, för gör man inte det och det händer något, så är det katastrof, säger Mats.

Han tillägger att ett förhållande där man aldrig bråkar inte är normalt. Lena poängterar att de har en vardag som alla andra. Efter 7,5 månader isär var det en tung tid att hitta tillbaka till varandra. Det var inte bara Mats som varit borta, utan Lena hade gått igenom hela spektrumet av känslor från ilska, sorg till rädsla.

- Det har varit en pärs.

Hon var arg på honom för att han övergivit henne. Det blev inte bättre av att han fem dagar efter hemkomsten fick en beslutsavsikt att bli chef för Militärhögskolan Karlberg i Stockholm. De åkte till Thailand med syftet att knyta ihop banden i familjen igen. Nu säger de att de borde ha tagit tag i vardagen direkt, för det är något man måste igenom.

Mats var inte beredd på det som hände när han kom hem. Någon vecka innan hemresan fick han frågan om han behövde något stöd, men kände då inget behov.

- Men så enkelt är det inte. När det väl blev vardag igen gick det inte bra. När man levt med dödshot och den pressen så är det inte bara att komma hem. Det är oerhört stressande. Första helgen i Stockholm tittade jag i gathörnen efter misstänkta objekt. Jag hade personal kvar i Afghanistan och mina tankar for dit. Jag undrade hur de mådde.

- Han var frånvarande.

- Jag hade lätt för att explodera. Det tog tre månader innan jag kom tillbaka i normala rutiner igen.

De hittade hem till varandra genom att prata, utan att väja för de obehagliga samtalen. Och de har unnat sig att mitt i den grå vardagen ta sig tid att äta en god middag, ta ledigt mitt i veckan och åka på spa.

- Det är viktigt att göra extra grejer. Vi dricker champagne och "slösar", säger Mats och de berättar att de tillsammans en kväll handlade, lagade middag på Hälsingestintans hängmörade oxfilé med bakad potatis och korkade upp ett gott vin.

I skenet av tända ljus inmundigade de middagen iklädda flanellpyjamas. Barnen undrade vad de höll på med.

- Det var jättemysigt, säger Lena och tillägger att ungarna ibland tycker de är pinsamma när de dansar hemma i vardagsrummet.