Hur var det att ta sig igenom gatloppet?
- Innan domaren blåste i visselpipan var det jättehemskt. Det var jag mest nervös för, för jag visste att man tar mycket smällar där. Eftersom jag inte väger så mycket, 62 kilo, och mötte Bullet först. Jag har sett tidigare att många har fått ganska mycket stryk av henne.
Hur tänkte du?
- Jag försökte lägga upp lite taktik. Jag skulle aldrig klara att ta en fight kropp mot kropp mot henne. Jag visste att om jag ska ha någon chans så måste jag rulla och jobba sida från sida. Det är svårt. Nu när jag tittar i efterhand så ser jag att jag tappar några sekunder för att jag är stilla. Då satt jag själv och skrek: "Rulla da!" Jag blev som arg, för det uppfattade jag inte där och då. Det kändes som det gick mycket snabbare än det ser ut. Man hinner inte tänka när det väl smäller.
Blev du mörbultad?
- Ja, absolut. När man väl kommit över mållinjen är det så mycket adrenalin, som pumpar. Då var jag mest väldigt glad, men jag låg stilla väldigt länge och tog mycket stryk av Bullet. Sedan lossnade det med att jag började rulla och kom lös. Men mörbultad blir man.
Kan det ändå vara en fördel av att man är liten och smidig?
- Ja, mycket muskel är mycket mer att syresätta, så de kan få mjölksyra snabbare än jag. Så det hade jag till fördel och det är även lättare att underskatt någon som är mindre.
Hur känns det att vara jagad i hinderbanan?
- Jag vet inte riktigt vad jag skulle föredra. Det är stressigt och det är mycket teknik också. Speciellt i rephindren. Stressar man där och fastnar då kan man förlora allt försprång man har. Jag tänkte innan att jag inte får stressa för mycket så jag tabbar på tekniken.
Du vilade inte inför rullbandet?
- Jag kollade bakåt, för att se var Amanda låg. Jag pustade ut någon sekund. Jag visste ju att jag måste ha en bra tid.
Tittade du i går kväll?
- Ja, jag satt hemma med ett gäng kompisar och skrek tillsammans med dem. Jag var minst lika nervös som dem fast jag visste hur det hade gått.
Hur känns det att ha varit med?
- Det är nästan åtta månader sedan det spelades in. Det som är skönt är att jag får vara glad. Jag hållit mig i åtta månader. Hela programmet har varit en jätteresa och allt gick så snabbt.
Vad är det bästa med att ha varit med?
- Det är så himla mycket. Förutom att få träffa alla som var där, jag har fått många nya vänner, så är det resan jag själv har fått göra. Jag har lätt att sätta stor press på mig själv. Där är alla väldigt tävlingsinriktade och alla vill vinna. Att få jobba med mig själv och kunna vara nöjd när jag presterade bra och inte tänka på det som gick dåligt, utan släppa det. Det fick jag jobba med väldigt mycket.
Du får väl inte skvallra om fortsättningen förstår jag?
- Nej det får jag inte. Det är bara att kolla de andra programmen. Det är sex program kvar av grundomgången och tolv riktigt duktiga tjejer kvar. Jag får bara hoppas att min tid räcker till semifinalen.