Luleåbon Linus Sjöberg, 28 år, var tillsammans med sin dåvarande fickvän på Boden Alive och festade. Framåt småtimmarna vandrade paret hem för att övernatta hos flickvännens syster.
– Jag kommer i håg att vi var på Frasses, några minuter senare är minnet borta, jag kommer än idag inte ihåg någonting förrän ett dygn senare, berättar Linus Sjöberg.
Det som sedan hände på Drottningatan när han gick armkrok med flickvännen har han fått berättat för sig. Själv minns han ingenting.
– Jag vet än idag inte om vi mötte två killar eller om de kom bakifrån. Jag ska ha hälsat på männen men dom hälsade inte tillbaka och ska jag ha sagt ”det är bättre i Piteå, där hälsar folk på varandra”.
En av killarna blev aggressiv och puttade till Linus så att paret separerades. Därefter slog gärningsmannen ett kraftigt knytnävsslag rakt i ansiktet på flickvännen.
– Hon fick flera lösa framtänder.
Linus Sjöberg berättar att han vacklade till av knuffen.
– När jag skulle räta på mig efter att ha hukat fick jag en smäll - och allt blev bara svart.
Efter att ha blivit träffad med ett knytnävsslag i tinningen föll Linus Sjöberg handlöst bakåt och slog huvudet i asfalten, han slogs medvetslös.
– Flickvännen chockades svårt. Hon satt bara och skakade efteråt. Någon ska ha lagt mig i framstupa sidoläge samtidigt som någon annan ringde ambulansen.
Efter drygt 12 timmar på intensiven på Sunderby sjukhus hade Linus Sjöberg inte vaknat upp ur medvetslösheten. Linus mamma frågade personalen om man inte skulle göra något men hon fick till svar att Linus skulle sova ruset av sig först.
Det gick ytterligare någon tid innan han röntgades.
– Då upptäcktes en hjärnblödning vid tinningen. Då blev det fart, direktkontakt med sjukhuset i Umeå bland annat, säger Linus Sjöberg.
Han fick åka hem efter en dryg vecka på Sunderby sjukhus. Läkare kunde konstatera att han fått en hjärnblödning av slaget och en kraftig hjärnskakning till följd av fallet mot asfalten.
Linus Sjöberg hade och har alltjämt problem efter den grova misshandeln.
– I början hade jag en enorm huvudvärk som pågick två-tre månader. Jag hade också svårt med stora folksamlingar. Ett år efter händelsen var jag på ett uteställe men tvingades springa ut och spy eftersom det blev jobbigt med allt folk och högt ljud, det var otäckt.
Han berättar vidare att de första fem åren var jobbigast eftersom han ständigt tänkte på händelsen, numera åkerkommer minnena bara när han läser om liknande fall i tidningar.
Trots att polisen fick ett bra signalement på gärningsmannen lades fallet ner efter någon månad.