I Sverige får man till exempel bara vara lagom lycklig, menar Béatrice Öman, som kände sig grundlurad när hon såg den svenska storfilmen Så som i himmelen.
- Det är inte min idé om a happy ending. Han fick höra den musik han alltid strävat efter och var lycklig. Det var stora känslor, sedan fick han dööö. Varför måste han dö?
Tjuvstartade med internet
Béatrice Öman är kulturpolitiker i Bodens kommun. Hon byggde framgångsrikt upp ett eget kunskapsföretag i utkanten av Bryssel och gjorde hemsidor innan internet var ett begrepp.
Nu studerar Béatrice Öman vid Luleå tekniska universitet i Luleå. Hon läser Politik och samhällsutveckling kandidatprogram.
- Det är mycket givande att som medelålders kvinna läsa med 20-åringar. Jag känner mig inte som en tant även om jag skojar om det. Vi har många sköna diskussioner.
Béatrice Öman är uppvuxen i byn Altenkessel på gränsen mellan Tyskland och Frankrike. Hennes far arbetade i Saarbrücken som programmerare på 1950-60-talet. Jämfört med andra var de välbärgade.
Föräldrarna separerade när hon var sex år. Då kollapsade allt. Hennes mamma slutade skolan när hon var 13 år och hade ingen utbildning. Plötsligt skulle hon försörja två barn, men det saknades skyddsnät.
- Det var tufft, säger Béatrice.
De sista sparade slantarna gick till skolpeng.
Ultimatum för kärleks skull
När Béatrice var 15 år och hade en pojkvän gav mamman henne ett ultimatum, att hon inte fick träffa honom om hon inte var duktig i skolan.
- Jag blev riktigt bra i skolan och tolkade det som, att nu kan jag göra som jag vill.
Själv var hon less på att tvingas gå i begagnade kläder så hon gav privatlektioner. Hennes franska grundskollärare mademoiselle Legros tyckte om henne och satte henne i kontakt med en elev, Rafael.
- Han hade det också tufft för att föräldrarna hade separerat. Jag har inte tänkt på det här på 25 år. Min mattelärare kom till mig och berättade att Rafael hade gått vidare. Jag sprang igenom hela skolan och skrek till honom. Han tyckte det var pinsamt, säger Béatrice och skrattar vid minnet.
När Béatrice Öman var klar på universitetet sökte hon jobb som produktutvecklare på privatskolan. I samma veva landade de ett stort europeisk projekt. De skulle utveckla distansutbildning med video, datorkonferenssystem, chatt med mera.
"Fruktansvärt imponerad"
Hon startade sitt kunskapsföretag och deltog 1997 på ett nätverksmöte i finska Lappland. Det var november, minus 25 grader och hon såg norrsken för första gången.
- Jag blev begeistrad.
Hon flyttade dit, uppskattade den finska humorn, men språket var svårt. Hon funderade på att flytta och kände folk i Boden.
- Jag tyckte Boden var en sympatisk stad och undersökte kulturlivet. I Torneå var jag med i en damkör och det fanns flera körer i Boden. När jag besökte Boden var det Boden Alive och det var bara lokala band som spelade. Det var så många olika musikstilar. Jag var fruktansvärt imponerad.
I november 2002 blev Béatrice bodensare.
Via kören Chorisma bildade hon och tre andra körmedlemmar en kvartett. De hade lokal på Snabelhuset. Rocket 88 skulle göra en inspelning och frågade om de ville sjunga på skivan. Det var då Béatrice träffade Jim Öman.
- Ödet slog till.
En omstart i livet
I krisen 2008 drabbades hennes företag och hon tappade kunder. Hon valde att nollställa klockan och började på universitetet.
- Jag ville lära mig om Sverige så mycket som möjligt, så fort som möjligt.
Béatrice Öman har politiskt alltid stått till vänster.
- När jag flyttade till Sverige upptäckte jag att här finns ett samhälle där man känner djupt gemensamt ansvar för det gemensamma. Det hade jag inte upplevt förut. Det svenska samhället är att leva socialism i demokratin.
Efter fem år sökte Béatrice Öman svenskt medborgarskap.
Hon gav sig in i kommunpolitiken. En tid sneglade hon över axeln och undrade vad de ville ha av henne.
- Men det enda som håller i längden är att vara den man är. Och om det inte duger då talar demokratin för sig själv.