För fem år sedan lämnade de Sverige för att skapa sig en ny tillvaro i Benalmadena i Spanien. Båda arbetar som arbetsterapeuter, Gun på ett rehabcenter med svenska ägare och Håkan på ett danskt sjukhus.
Tre sommarveckor de senaste fem åren har de dock landat i idyllen i sommarstugan i Alträsk. Under några sommarveckor så har de sett till att träffa familj och vänner innan jobbet kallat och det varit dags att återvända. I år är dock inget som vanligt, nu är de tillbaka på obestämd tid.
– Efter dryga 40 dagar i spansk karantän så kunde vi packa bilen för att ta oss hemåt, berättar Gun.
Det är inte första gången som de skapat sig en vardag i Spanien.
– 1999 flyttade vi dit första gången, då var våra söner sju och nio år gamla. Vi var vi inne i ett ekorrhjul och kände för att göra något nytt. Och eftersom vi båda är båda äventyrslystna och gillar att resa så vi tänkte flytta utomlands ett tag. Jag träffade en kompis på en kurs som tipsade om att vi borde flytta till Spanien då det fanns ett jobb som skulle passa Håkan. Han sökte jobbet och fick det..
Tanken den gången var att bara stanna ett år. Vistelsen skulle dock bli längre än vad de tänkt sig.
– Efter bara ett år hade vi precis kommit in i jobb och samhället och kände att det var för tidigt att återvända. Istället sålde vi bostaden i Östersund. När vi flyttade hem till Sverige igen var mamma sjuklig så köpte vi hus i Luleå och tänkte stanna kvar, berättar Gun.
Men så ville livet annorlunda. För drygt fem år sedan väcktes lusten till några nya utlandsår. Då hade sönerna Sebastian och Simon blivit vuxna och flyttat hemifrån.
– Jag minns så väl när vi tog beslutet. Vi besökte några vänner i Spanien under nyåret 2015 och de tipsade om att det fanns ett ledigt jobb som Håkan borde söka. På nyårsdagen kom vi in på hotellet och när jag öppnade gardinerna och såg medelhavet glittra i solen så var det helt underbart. Då tänkte jag att så här skulle vi ju vilja leva igen. I maj samma år så drog vi.
Både Gun och Håkan konstaterar att det är tillfälligheter som gjort att de tagit steget.
– Det gäller att ta chansen när den kommer och säga ja. Folk säger att vi är så modiga. Men jag ser inte vad som är modigt. Det gäller bara att följa med och ta saker och ting som de kommer. Det är inte så att man kan mer för att man ger sig iväg, men man måste öppna upp för det. Sedan stöter man ju på hinder och svårigheter längs vägen ändå, men det gör man ju även om man stannar kvar hemma i Sverige, säger Gun.
Det blir en vardag även i Spanien?
– Ja, gud ja det är precis likadant, det är bara bättre klimat och kanske lite fler möjligheter där, konstaterar Håkan.
– Vi var noga från början att om vi skulle flytta till Spanien så var det för att ha ett vardagsliv. Vi har inga miljoner på banken, och kan inte leva något pensionärsliv utan vi behöver jobba. Det trivs vi med. Miljön gör att man kan vara ute året om. Vi upptäcker omgivningen och den spanska landsbygden. Och så spelar vi mycket padel, det har varit ett bra sätt att lära känna människor från olika nationaliteter och kulturer, det är verkligen en sport som kommit starkt senaste åren.
Förutom ett behagligare klimat säger de att största skillnaden mot Luleå är att utelivet lever dygnet runt.
– Om man går ut en vardagkväll i Luleå efter klockan sex så är det nästintill dött på gatorna, medan det i Malaga eller Fuengirola alltid är folk på stan. Det finns ett folkliv som gör att det känns helt okej att ta skotern ner till byn en kväll, säger Håkan.
Fram tills att pandemin bröt ut arbetade Gun som arbetsterapeut på Scandinavian rehab center som var fjärde vecka tar emot nya patienter från svenska regioner med reumatiska eller neurologiska besvär som kommer ned för några veckors intensivträning. Håkan i sin tur arbetar med rehabilitering anställd av Rigshospitalet i Danmark.
I och med pandemin förändrades livet radikalt. Under drygt 40 dagar satt de i karantän i hemmet, och fick bara tillåtelse att lämna bostaden för att jobba eller handla mat. När restriktionerna lättade kunde de packa bilen för att under fem dygn ta sig de dryga 500 milen hem till Alträsk strax utanför Boden.
– När vi körde upp var ju frågan om var man kunde övernatta. I Tyskland hade vi bokat ett rum, men väl framme nekades vi att checka in då de bara tog emot affärsresenärer. Istället hittade vi ett choicehotell dit var vi välkomna. När vi skulle checka in så skrev vi bara på ett papper att vi var affärsresenärer utan några frågor, och kvinnan i receptionen tipsade oss också om en restaurang dit vi kunde gå och köpa take-away-mat. Då hade vi ju på 40 dagar knappt fått lämna lägenheten och absolut inte gå ut tillsammans, så det kändes som ett busigt äventyr när vi gick iväg.
Nu är framtiden mer oviss och det är högst osäkert när de kommer kunna återvända till Spanien.
– För tillfället jobbar vi båda lite på distans, men bara en kort tid till. Region Stockholm säger att de åtminstone under hösten inte kommer att skicka några patienter till oss, Region Göteborg är något mer positiva, men allt hänger ju på hur pandemin utvecklar sig och vad UD kommer med för råd. Det kanske inte blir något förrän september-oktober, men vi har bestämt oss att vara kvar här tills länderna öppnar upp igen och vi har jobb att återvända till, säger Gun.