NSD träffar 32-åringen högst upp i ett hus på Sturegatan där han städar trappor.
– Det är min ordinarie arbetsuppgift och är ett arbete som jag trivs med. Det är fritt och man får komma ut och andas frisk luft. När vi åker runt på dagarna hinner jag se hela Boden, säger Marcus Collin.
Han avslutade inte byggprogrammet på Björknäs utan hoppade av tredje utbildningsåret.
– Det är något som jag fått ångra, även om jag begav mig ut i arbetslivet. Jag har fått komma på intervjuer men ändå fallit på att jag saknat gymnasiekompetens, trots att jag kan snickra och göra andra saker, säger Marcus Collin.
Efter skolan blev hans första ”riktiga” arbete vikariat inom vården, hemtjänsten, personlig assistans och som däckmontör. På däckföretaget var han anställd som lönebidragsanställd i flera år.
– Under den perioden hann jag också testa på andra jobb, men jag kände jag höll på att ta slut på mig själv.
Marcus beskriver sig själv som en rastlös person som har svårt att sitta still. Det kanske även förklarar alla arbetsbyten han gjort.
– Jag gillar fysiska arbeten. Så att jobba som telekommunikatör var inte min grej. Då börjar det krypa i kroppen.
Han försökte också under perioder läsa upp sin gymnasiekompetens på Komvux med data och även plugga hemma på distans.
– Det gick inte så bra för den teoretiska delen är svår. Däremot vet jag utifrån min breda arbetslivserfarenhet att jag behöver ett ganska fysiskt krävande jobb för att trivas.
När han fick jobb på Samhall i Boden förra sommaren så hade Marcus under en längre tid stått utanför arbetsmarknaden.
– I vanliga fall är det väl arbetsförmedlingen som hänvisar personer dit men i mitt fall var det ett syskon som tipsade mig att de behövde sommarvikarier. Mitt syskon som själv jobbade där trodde det kunde vara något för mig. Då hade jag inte jobbat på flera år. Jag tänkte också själv att det var nog den vägen jag behövde gå för jag fick inga jobb.
Han åkte till Samhall och presenterade sig och sedan skötte arbetsförmedlingen alla kontakter.
– Jag fick sedan klartecken att börja där för cheferna tyckte jag visade engagemang och var intresserad. De behövde en kille med energi, säger Marcus, och skrattar.
Han började vikariera och senare på hösten dök det upp en fast tjänst på Samhall.
– Jag blev erbjuden jobbet och fick frågan om jag behövde någon betänketid. Nej, jag tog det direkt.
Varje vecka är Marcus och teamet ute och städar 220 trapphus. Han har nu haft sitt första fasta jobb i snart ett års tid.
– Oavsett om Samhall får arbetsbrist så tappar jag inte jobbet. Det är en trygghet och det behövs för min familjs skull.
Han har en sambo och tvåårig dotter.
– Samhall är bra. Det är ett ställe där du har fantastiska kollegor och kan vara dig själv. Om folk har en diagnos så är det ingen som dömer en. Det är en skön känsla.
– På alla andra jobb har jag haft min " arbetsmask" på. Det behöver jag inte längre.