Solen skiner, fåglarna kvittrar och Luleälven glittrar när vi träffas vid fiskeplatsen. Den är en trygg och välbesökt plats för honom.
- Jag har börjat om lite smått med fisket och försöker hitta tillbaka till mig själv igen. Att ligga hemma med täcket över huvudet är inte bra säger läkarna.
Bengt-Åke minns inget mer av olyckskvällen i november förra året än att han var på väg till en kompis för att titta på trav. Han hade grönt ljus, sedan small det och allt blev kolsvart.
Bilen med de två männen körde in i förarsidan på Bengt-Åkes stora King Cab som voltade runt . Bilen trycktes ihop som ett dragspel mot broräcket. Männen flydde från olycksplatsen.
- ”Det där kan ingen ha överlevt” var ambulansmannens första tanke när han såg bilen. Han berättade för mig efteråt att han inte såg mig först för jag låg i baksätet.
Medvetslös fördes han först till Sunderby sjukhus och sedan till Umeå regionsjukhus för specialistvård.
- Jag var trasig överallt och hade en spricka i huvudet som gav tre kraftiga hjärnblödningar.
Undersökningen visade även en bruten fotled, sprickor i skuldra och höft, brutna revben och nyckelben och svåra skärsår på händerna. Bengt-Åke hade strax före olyckan även drabbats av en hjärtinfarkt och fått en shunt inopererad.
- Jag var väldigt dålig för jag slutade inte blöda.
Läkarna föreberedde även hans barn och syskon att han kanske inte skulle överleva. Men Bengt-Åke trotsade döden och tack vare att svågern Ulf Eriksson skrivit en dagbok under hela sjukdomstiden så vet Bengt-Åke hur han mådde. Fast han var helt "borta" i tre veckor.
- Det tog ett tag innan jag kunde bearbeta olyckan och vad jag varit med om. I början när jag läste så hoppade jag över en sida då och då för det blev för jobbigt. Sedan kunde jag läsa boken och även läsa om den. Den var väldigt bra skriven.
Han säger att han alltid varit vältränad tack vare styrketräningen.
- Det räddade mitt liv. Jag har sagt till Gud att nu " är det bra". Nu har jag gjort det jag ska, säger Bengt-Åke.
Han skrattar och ser själv lite förvånad ut.
- Ja, folk säger att de tycker det är kul att jag börjat skratta igen. Jag har alltid berättat historier och det börjat komma allt mer. Man har tappat bort sig själv.
Bengt-Åke beskriver sig själv som en väldigt aktiv person. Före olyckan.
- Idag tar jag en dag i sänder, det går inte stressa. Min hjärntrötthet, en skada efter olyckan gör att jag inte tänker klart. För mig är kvällen en fristad. När jag kryper till kojs, kan hjärnan andas ut. Då går den också och lägger sig.
Han är sjukskriven till i augusti.
- Det är klart att jag är orolig, men en skalltest har visat att det går åt rätt håll. Nu hoppas jag bara att jag ska få köra bil igen, säger ”Mucka”.
"Mucka" är ett smeknamn som hängt med sedan mopedåldern.
- "Gud, vad du har blivit liten Mucka" sade folk som först inte kände igen mig på sta´n när jag kom hem från sjukhuset.
Bengt-Åke har tappat 20 kilo efter olyckan. Han mår fortfarande dåligt att prata så öppet om olyckan för den är ännu så färsk.
- Jag fick rådet av en klok sjuksköterska att bara svara direkt till folk jag möter " att jag mår bra och är på gång." Det hjälper mig jättemycket, säger Bengt-Åke.
Alla han träffar under sina dagliga promenader tycker det är roligt att han är uppe på benen.
- Man rätar upp sig lite grand. Att de bryr sig om vad som händer en gammal bodensare som mig. Alla har stöttat mig efter olyckan, inte minst min egen familj. Utan dem hade jag inte klarat det här, säger "Mucka".
Det enda som han inte ser fram emot är rättegången.
- Jag har ännu inte bestämt om jag ska vara med. Jag kan ju ändå inte påverka någonting. Det enda som kunde hända är väl att jag fick se dem som gjorde det här i ögonen. Då skulle jag säga att de sparkat undan fötterna på mig. Så känns det, säger Bengt-Åke ”Mucka” Sundberg.