Hon har alltid bott i Boden.
– Det är en trevlig dag, bortsett från det som händer idag.
Det är 1 maj den dagen vi träffas. Arbetarrörelsens dag i Boden präglades av att nazisterna tågade på Bodens gator. Milla Närlinge Englund tycker det är synd att folk är så trångsynta.
– De som har åsikter som kränker mänskliga rättigheter verkar ha svårt att byta åsikt. De svarar bara att de har rätt att tycka så. Vuxna människor borde veta bättre än så. När jag pratar med ungdomar eller till och med barn så är de mycket mer öppna mot människor som avviker från det vita, hetronormativa cissamhället där könsidentitet alltid stämmer överens med normen. Det samhälle vi lever i idag. Barnen jag har pratat med verkar greppa exempelvis ickebinära mycket bättre än många vuxna. Å andra sidan är ju rasism och homofobi inlärda beteenden och inte något vi föds med.
Själv beskriver sig Milla Närlinge Englund som väldigt driven och envis.
– Jag har starka åsikter, är bestämd och säger ifrån när jag tycker något är fel, särskilt om det är något som är kränkande.
Milla Närlinge Englund går på Fria Emilia där hon trivs med undervisningen.
– Jag gillar tänket, att få jobba i grupp och lära sig nya kunskaper genom praktiska övningar. Även om vi inte alltid kommer ihåg vad vi lärt oss, så kommer vi ihåg hur vi lärde oss. Då kan man hämta in kunskapen igen. Vi lär oss också mycket om demokrati.
Hon berättar att eleverna får vara med och bestämma. Pedagogerna talar om för dem vad de ska lära sig, men det spelar ingen roll hur de inhämtar den kunskapen.
– De testar att vi lärt oss det vi ska, ofta genom redovisningar eller olika typer av inlämningsuppgifter. Vi har inte mycket prov och nästan inga läxor alls. Vi gör jobbet på skolan helt enkelt. Har vi prov är det för att vi bett om det eller för att lärarna tycker att det behövs. Läxor och prov är till för att träna studieteknik inför gymnasiet.
Hennes största intresse är hästar. Hon har tre äldre syskon. Båda systrarna red när de var yngre. De började när de var åtta år och Milla var jättesugen på att börja rida när hon var liten, men skulle inte få börja förrän även hon fyllt åtta.
– Men då tyckte jag att jag var för gammal.
Sedan kom hennes bonusmamma Annette Marks in i bilden. Hon rider. Milla fick börja rida en shetlandsponny.
– Hon är en väldigt envis ponny. På somrarna när jag red barbacka kunde jag trilla av flera gånger på en ritt. Hon tyckte att det var en sport att få av mig.
Milla Närlinge Englund har haft sin ponny Morning Glory i fem år, men den hästen är nu pensionerad och hon är inne i en process att köpa en ny häst. En annan person tar hand om Morning Glory nu, men Milla rider henne ibland för att hon inte ska tappa ridningen tills den nya hästen anländer.
– Jag var tio när jag fick henne och vi köpte henne för att jag skulle lära mig rida från grunden. Hon har i stort sätt lärt mig allt jag kan, men hon blir väldigt stressad vid träning och tävling. Till slut fick hon problem med magen och var jättedålig. Det var nära att vi fick ta bort henne, men hon återhämtade sig.
Vad är det med ridningen som fångat dig?– Ridning är så svårt. Vi är två helt olika individer som måste samarbeta och kommunicera på ett språk, som ingen av oss kan naturligt.
Hon håller på med dressyr och rider mycket i skogen.
– Eftersom det är så svårt blir det en motivation. Du blir aldrig klar. Det finns alltid något att förbättra, alltid något att finslipa på. När allt stämmer, när jag bara behöver tänka att hästen ska galoppera och den gör det och vill det, när hästen verkligen är uppmärksam och vi verkligen förstår varandra, det är en fantastisk känsla. Jag får nästan gåshud på armarna. Det är helt makalöst att ett så stort djur med en så stark flyktinstinkt faktiskt lyssnar på vad man säger, att det går fram mot det där ”monstret” i vägkanten trots att den helst vill springa därifrån och ”monstret” i slutändan visar sig vara en brevlåda, säger Milla Närlinge Englund.
Hon påpekar att ridsporten är en prestationssport.
– I fotboll gör man mål eller så gör man det inte. I dressyr bedöms allt; hur man sitter på hästen, vad hästen gör, samspelet mellan häst och ryttare. Inom kürprogrammen i dressyr bedöms det hur man satt ihop sitt program och om man varit uppfinningsrik.
Hon har alltid velat göra bra ifrån sig och har alltid satt värde på sina prestationer.
– Det blir allt vanligare idag att unga får problem med prestationer och likande. Jag hade önskat att vuxna idag tog sig mer tid till att lyssna när vi säger att vi mår dåligt i stället för att bara försöka analysera våra beteenden, utan att vi inte ens fått komma till tals. Tyvärr blir problemen med psykisk ohälsa bara fler och fler. Samtidigt början tabuna till viss del att försvinna.
Själv har hon mer börjat tänka ”whatever”. Det får bli som det blir. På ett sätt tycker hon att det känns skönt att släppa det här med prestationer. På ett annat sätt blir det lite förvirrande eftersom hon alltid varit så inställd på det.
Något hon verkligen uppskattar med hästar är att rida ut i skogen. Det är en frihetskänsla.
– Ridningen blir en sorts meditation. Det går inte att tänka på något annat när du sitter till häst. Du måste vara helt här och nu. I skogen finns det ingen trafik som låter; inga bilar, inga tåg, ingenting. Det är bara du och hästen.
Milla är dock less på de långa vintrarna, framför allt på mörkret. Och hon tycker att Boden är en lite för liten stad. När hon tänker på framtiden så ser hon inte den här uppe i norr. Främst för att hon vill jobba med hästar.
– Det är så utspritt här; kunskap, ridhus, tävlingar. Det är mer koncentrerat i södra Sverige.
Hon skulle vilja bli elitryttare, men om inte det håller så vill hon antingen forska eller driva någon form av hästverksamhet. Därför planerar hon att flytta sommaren 2019 för att gå hästgymnasium där nere.
Milla Närlinge Englund sitter i ungdomsfullmäktiges styrelse.
– Det är väldigt kul att vara med och påverka för att skapa ett Boden för oss unga. Hade jag inte velat hålla på med hästar i framtiden hade jag nog velat bli politiker. Det är kul att träffa andra ungdomar, som också är engagerade. Vi har bland annat ordnat ett event för barn för ett tag sedan och en annan dag träffade vi elevråden från hela kommunen för att diskutera en ny mötesplats för unga.
Men de flesta saker hon vill ändra på finns inte i Boden, utan i Sverige och världen. Det handlar om lagstiftning, normer och värderingar.
– Det är fortfarande olagligt för homosexuella att gifta sig i flera länder och i åtta länder är det dödsstraff att bara vara homosexuell. Det tycker jag är extremt orättvist. Det är bara dumt.
Hon tycker även att kött- och mejeriindustrin är fruktansvärd på grund av hur djuren behandlas.
– De ska växa så fort som möjligt på så kort tid som möjligt. Det spelar ju ingen roll om kycklingarna är i en frigående hall om de proppas så fulla med foder att de blir så stora att de inte kan röra sig utan ligger i sin egen skit.
Därför väljer hon bort kött- och mjölkprodukter så mycket som möjligt. Samtidigt har hon satt en gräns. Hon är inte vegan till hundra procent.
– Pappa fiskar mycket, så jag äter lax och öring som han fiskat. Jag äter också älg- och renkött. Jag äter djur som levt vilt och fritt och haft det bra ända tills de dog. När det är personer man känner som dödar djuren vet man att det går till på ett bra sätt.
Milla tycker det är viktigt att ta ställning.
– Ingen kan göra allt, men många kan göra mycket.