I år tar hon studenten, så det blir hennes sista sommarlov för nu väntar vuxen- och arbetslivet.
Eloise Fredriksson går i sin pappa Per Fredrikssons fotspår. Han är teknisk chef på Artilleriets stridsskola. Snart kommer de alltså trampa mark på samma arbetsplats.
Den 2 januari fick Eloise Fredriksson besked om att hon skulle mönstra den 14 mars. Hon tränade marklyft och cykling på gym, som hon visste skulle komma på mönstringen.
– Jag har tränat annat också för att stärka axlar, rygg och ben.
Dans håller hon på med sedan tidigare.
När hon satt på tåget blev det en nervös väntan på att komma fram. I Umeå fick hon sällskap av en annan tjej som också skulle mönstra.
– Det var roligt att ha någon att prata med. Eftersom hon också vill bli militär hade vi många gemensamma saker att tala om. Det var bra att vara två när vi var framme, så att vi hittade rätt, säger Eloise Fredriksson.
Tanken på ett yrke inom försvaret började redan gro när hon var 16. Året innan hade hon gått med i hemvärnsungdom.
Per Fredriksson har hela tiden stöttat Eloise i hennes yrkesval. Hans dotter ville bli spanings- eller underrättelsesoldat, de tuffaste uppdragen inom Försvarsmakten. Som jägaresoldat jobbar man ofta under extrema förhållanden. Deras uppgift är att spana och strida bakom fiendens linje. Det kräver inte bara en mycket god fysik, utan ett mycket starkt psyke.
Det var inte de fysiska testerna Eloise Fredriksson var mest nervös inför, utan begåvningstestet. Det fick hon göra först.
– Förutom ordförståelse och iq-test var det lite fysik också, berättar Eloise Fredriksson, som går sista året på teknikprogrammet.
Hon fick där sitt bästa resultat av samtliga tester.
Innan det blev dags för kondition och styrkemomenten fick hon prata med en psykolog. Samtalet pågick ungefär en timme.
– Det är en koll av den psykiska förmågan. Hon frågade mycket om barndomen och skolan. Det var inte alls mycket om det militära.
Eloise Fredriksson förklarar att man efteråt får veta om man blivit godkänd eller inte.
– Om man inte blivit godkänd får man inte veta varför, men jag blev godkänd.
Efter syn- och hörselprov med samma resultat - ok, så var det dags för isokai-testet, som det mäter muskelstyrkan.
– Det är typ ett marklyft, skillnaden är att man drar upp stången med ett fast motstånd hela tiden.
Man mäter hur stor vikt personen pressar ner i vågen med sin kropp. Resultatet mäts i Newton. Det var mycket svårare än hon trodde, men hon klarade även det.
– Jag hade ju tränat marklyft, men det krävs en helt annan teknik med ett fast motstånd. Man får bara två chanser. Det blir tyngre ju högre upp du lyfter stången.
Cyklingen trodde hon inte skulle bli någon match.
– Det blev tyngre och tyngre, eftersom hastigheten och motståndet ökade och mot slutet trodde jag inte att jag skulle orka.
Men det gjorde hon och säger att alla tester var svåra på olika sätt. Att tala med psykologen var ganska psykiskt krävande.
– Jag klarade allt och det kändes riktigt bra. Då insåg jag att jag kommer att få göra värnplikten och det kändes väldigt skönt.
Eloise Fredriksson uppger att även om inte alla har mönstrat ännu så är det till 99 procent säkert att hon kommer att få göra lumpen. Hon fick träffa en handläggare, som hon pratade med om vad hon vill och vad han ansåg.
– Målet var ju jägarsoldat i Arvidsjaur eller spaningssoldat på I 19, men jag har hela tiden varit öppen för annat.
Vilket var tur för det blev inget av det. Hon hade inte nog högt på fystesten för att kunna konkurrera med andra som sökt dit. Hon stod dock fast i sin uppfattning att hon vill till armén. Hon tycker inte om att simma så marinen var inget för henne och även om flygvapnet kunde ha varit det, så håller hon sig helst på marken.
– I och för sig har jag inte testat något annat, men det är så jag tänker. Handläggaren tyckte att jag skulle bli någon slags förare och förslog A 9 i Boden. Det kändes bra och samtidigt lite konstigt, men pappa och jag kommer ju inte hålla på med samma sak. Han håller inte på med rekryter, så jag kommer inte träffa honom så mycket.
Hon ringde förståss till pappa och berättade. Han var på övningen Vintersol när han fick beskedet.
– Han blev glad, med inte förvånad och tyckte det skulle bli roligt att vi ska jobba på samma ställe. Det är bra atmosfär på A 9.
Det hon vet hittills är att hon ska utbilda sig till artillerisoldat med inriktning på fordon, vilket Eloise Fredriksson nu tycker känns väldigt bra. Vilket fordon hon kommer utbildas på får hon veta senare.
Hon tänker inte så mycket på det försämrade säkerhetspolitiska läget i omvärlden, men skulle vilja göra utlandstjänst om hon får den möjligheten.
– Jag vill göra en insats. Det är också något som jag tänkt rätt länge på. Visst, det är en risk, men civilbefolkningen som är där den har inget val. Det känns orättvist att jag då ska vara kvar här och inte göra någon insats alls.
Efter mönstringen tog hon en paus i träningen, men kommer nu i gång igen. Framför allt med konditionsträningen, som hon tror hon kommer behöva under utbildningen. Det blir inryckning 20 augusti. Hon tycker det känns skönt att ha en plan när skolan slutar och vuxenlivet börjar på allvar. Inte alla hennes skolkamrater har det och hennes bröder tycker det är coolt att deras lillasyster ska bli militär.
Eloise Fredriksson ser fram emot att få jobba utomhus. Hon trivs bäst i skogen och tror att hon har en god självkännedom. Det har tiden inom Hemvärnsungdom givit henne.