Klockan är sju. Det är kolsvart ute och tolv minusgrader. Elmontörerna Natalie Nystedt och arbetskamraten Ingemar Wittikko slänger kartongerna efter armaturerna som redan lastats i arbetsbilarna. Stämningen är skojfrisk mellan henne och arbetskamraterna på Beabs nätbolag.
–Man vänjer sig vid jargongen och jag försöker att inte vara så fin i kanten, säger 21-åringen.
Natalie halkade in på drömjobbet efter en teknikdag i åttan.
–Vi fick pröva koppla ihop elgrejer och jag fick nog någon lampa att lysa.
Efter elprogrammet fick Natalie höra att det skulle vara lätt för henne att få elektrikerjobb för att hon var tjej. Så blev det inte. Efter tre månader i hemtjänsten tjatade Natalie till sig en träff på Beab så hon fick visa upp sig. Innan de skiljdes tog hon cheferna i hand.
– Mitt fasta handslag gjorde intryck. De tyckte visst jag var en tjej med skinn på näsan.
Hon fick jobb och var tvungen att ta lastbilskörkort för att köra Beabs bilar.
–Det var tur jag kunde fråga grabbarna om råd och få övningsköra på jobbet, säger Natalie, när hon kör iväg i skyliftbilen med Ingemar tätt bakom sig i skyddsbilen.
De är på väg att kontrollera några anmälda gatljus som slocknat.
–Titta, där syns tre som inte lyser, säger Natalie, när hon bromsar in på Grossistvägen.
Hon hoppar ut från förarsätet, drar upp sidodörren till skyliftbilen som elektrikerna beskriver som en rullande verktygslåda.
–När det är kallt kan man ta in armaturen i skyliften och meka med den här istället, säger Natalie.
Hon tar på sig säkerhetselen och hjälmen, men skyliften krånglar så Ingemar ringer servicekillen.
–Om man startar för snabbt efter ett motorstopp kan det bli error i systemet, säger Ingemar.
Efter omstarten stiger skyliften mot skyn med Natalie i och Ingemar kopplar bort spänningen i lyktstolpen.
Hon har pannlampa på sig och ljus i korgen för att kunna se i mörkret.
–Det är så mysigt häruppe. Jag gillar verkligen att vara ute för man blir så pigg.
Efter lite mixtrande lyser första gatljuset.
–Titta vilket vackert ljus, hojtar Natalie uppifrån korgen.
Mörkret omringar oss på nytt och sedan flödar ljuset igen. Det känns som kaffereklamen. Nu fattas bara det oväntade besöket.
Men plötsligt bryts den trolska stämningen av en liten grupp som passerar förbi ljusets väktare på gångstigen.
–Nu får ni ljus barn, ropar Ingemar.
– Döda inte träden. De lever faktiskt, fräser de tuffa trädkramarna och går vidare i mörkret.
Arbetskamraterna skrattar lite förläget.
–Barnen har nog läst något i skolan. Träden mår fintfint. Vi tar bara bort grenar ibland för att komma åt stolparna, säger Natalie.
När gatljuset är fixat går arbetsbilarna vidare till Buddbyn. På det öppna fältet med vacker utsikt mot Buddbyträsket och rosafärgad himmel blir det fort kallt. Det biter i kinderna, men Natalie och Ingemar jobbar lugnt och metodiskt under tystnad.
–Spänningen finns på många delar inne i stolpen så det gäller att tänka till så man inte gör något förhastat, säger Ingemar.
Elektrikerna har ett farligt arbete och det är klart att båda är rädda att få elstötar.
–Det gäller att tänka säkerhetsmässigt hela tiden, säger Natalie.
Arbetskamraterna hjälps åt för att arbetet ska flyta på.
–Det finns inga yrkeshemligheter eller prestige mellan oss.
Ingemar tycker om att jobba med kvinnor.
–Det blir en lättsammare stämning och man pratar inte bara om bilar, säger han.
–Som första kvinnliga elmontör på Beab hoppas jag kunna öppna dörren för fler, säger Natalie.
Det är många som reagerar över hennes yrkesval.
– Folk kanske har en viss bild av hur tjejer ser ut som jobbar i mansyrken.
–Jag fixar till mig när jag ska ut. Inte tar jag på mig varselkläderna på krogen, säger Natalie och skrattar.