Adrian Mirell och Johanna Kangas hade förberett sig inför tomtsläppet då kommunen erbjöd 44 nya strandnära tomter i området Brännan på Sävastön. De fick sin drömtomt i hörnan på höjden med utsikt över älven och delvis skogen som granne.
Än så länge är det bara några som har börjat bygga sina hus. NSD träffade Adrian Mirell förra året när han tillsammans med sin bror förberedde grundläggningen. Det har hänt mycket sedan dess. Husstommen finns på plats. Det är ett Lappli-hus. Bredvid står husvagnen där de bor när de är på plats och jobbar på huset. Annars är det lägenheten i Luleå som fortfarande är hem åt familjen som även inbegriper dotter Enya Mirell, tre år.
Vintern gick fort eftersom det då var mycket planering inför husbygget.
– Vi hann ändra husritningen och tillvalen hundra gånger, säger Johanna Kangas.
– Färgval och alla möjliga grejer, tillägger Adrian Mirell.
Var ni överens om skisser och inredning?– I det stora hela. Det är någon smådetalj som vi diskuterat några varv, säger Adrian.
Typiskt att ni fastande på detaljer.– Jag har varit noga med vissa saker, men då har Adrian inte brytt sig lika mycket och tvärtom.
De tycker det har rullat på riktigt bra. När våren blev sen så gick de bara och väntade på att få börja.
– Man var lite nervös att tjälen inte skulle hinna gå, men som tur var blev det varmt och det tog rätt länge innan vi fick gjuta grunden. I slutändan var det nog bara bra, säger Adrian Mirell.
Snart ska tak och fönster på plats. På frågan om de har varit oroliga när det regnat så mycket, svarar Johanna Kangas att de känt lite stress över att få det tätt.
– Men med leveransen från Lappli kommer en skyddsplast så det har inte varit någon oro för stommen, utan det har mer varit att allt material inne måste hållas torrt, säger Adrian.
Huset blir omkring 150 kvadratmeter stort. Adrian säger att storleksuppfattningen har ändrats under processens gång. När grunden var gjuten funderade han över hur de skulle få plats med allt och när stommen kom upp undrade han hur de skulle kunna fylla allt.
Nästan hela semestern den här sommaren har gått åt till bygget, som är lite av ett familjeprojekt. Johanna Kangas far äger Björsby rör AB, som har gjort vatten, avlopp och värme invändigt. De tänker göra så mycket de orkar och kan själva utan att bränna ut sig och tar hjälp av snickare när de behöver.
Enya tycker mest att det är roligt att leka och mysigt att bo i husvagnen. Hon har också en bestämd uppfattning om vilken färg hon ska ha i sitt rum.
– Lila.
Det är en undrar, varm sommardag. Älven ligger spegelblank och det är rofyllt. De berättar att det åker många båtar förbi. Själva har de inga planar på att skaffa båt i närtid, men Adrian Mirell har en kajak och det har talats om att det ska bli en båthamn inom synhåll från deras hus.
Johanna Kangas är optimist och hoppas på att huset ska vara klart lagom till jul så att de kan flytta in och fira julen i sitt nya hem.
– Målet är det. Men just nu känns det långt borta, säger Johanna.
– Det har ändå gått bra, tycker Adrian. Det är när vädret har varit dåligt som man fått ta paus med tanke på säkerheten.
Kan ni se det framför er när det blir gräsmatta här?– Ja, jag är ganska bra på att se visioner - när det finns en färdig altan, gräs och lite buskar och träd om några år, säger Johanna Kangas.
Båda jobbar i Luleå, men ser inga bekymmer med att pendla. Adrian kommer från Boden, så för honom är det lite som att återvända, men Johanna har alltid varit lulebo.
– Det är inte så långt och nu när man har familj har man andra prioriteringar. Det här med stadslivet och närheten till allt känns inte lika viktigt längre. Det här läget och den här vyn, att få bygga ett eget hus och ha nära till båda familjerna känns superbra och perfekt.