Utomhus är det 27 minusgrader, så plogbilen står parkerad vid garaget nedanför Johans lilla hus i Gunnarsbyn.Vi sitter inne i värmen vid köksbordet och dricker en kopp kaffe. Johan ser oförskämt pigg ut och han tycker själv att han tillfrisknat rekordsnabbt.
– Ja, jag kan knappt fatta det själv. I dag känns mycket som förr, som om olyckan inte hänt.
Det var den 14 oktober som Johan Engman och hans två kamrater var på väg hem till Gunnarsbyn vid halvtre på natten. En av kamraterna satt vid ratten. I Svartbäcken förlorade föraren kontrollen av fordonet av okänd anledning.
Bilen, en BMW, voltade av vägen ner i diket och in i skogen. Johan som låg och sov i baksätet hann inte reagera, utan slogs medvetslös vid kraschen.
– Mina två kamrater lyckades ta sig ut ur den totalkvaddade bilen och larmade räddningstjänsten. En kamrat fick bara ett stukat finger, säger Johan.
Vid avåkningen trycktes taket ihop som ett dragspel. Johan själv låg fastklämd mellan taket och ryggstödet bak.
– Jag var medvetslös hela tiden och minns ingenting av olyckan eller hur räddningstjänsten fick ut mig ur bilen.
Johan kommer bara ihåg små minnesfragment under ambulansfärden till Sunderby sjukhus. Från akuten flögs Johan vidare till Umeå regionsjukhus.
– Jag var ganska drogad. Sjukhuset ringde efter mina föräldrar som även följde med ner till Umeå.
I Umeå opererades 21-åringen med hjälp av specialutrustning.
– Läkarna har sagt att de lappade ihop den trasigaste rygg de sett.
Han reser sig upp, vänder ryggen mot oss och drar upp tröjan. På ryggen syns ett långt färskt ärr och ett mindre som bestående minnen efter olyckan.
– Jag hade sju krossade kotor, en spricka i nacken och ett sprucket bröstben.
Johan säger att han kunnat bli förlamad om det gått riktigt illa.
– Ja, det var nära. Läkarna sade åt mig att om jag hade lyckats ta mig ur bilen på egen hand, ställt mig upp och tagit ett steg framåt då hade jag klippt av nervtrådarna i ryggen. Då hade det varit kört. Min skada låg så nära trådarna.
Han är därför glad att han inte vaknade upp direkt efter kraschen.
– Ja, och att inte räddningstjänsten började slita i mig. Hur de fick ut mig hel vet jag inte, säger Johan, och ler.
Han får frågan om det inte känns jobbigt att veta att det var så nära till att han kanske inte kunnat gå.
– Jag tror lyckan för mig var att jag kommer inte ihåg så mycket av olyckan, vilket bidrar till att jag inte tänker så mycket på den. Mitt mål har varit att jobba på att bli bättre fysiskt.
Ett dygn efter ryggoperationen fick Johan åka hem igen till Sunderby sjukhus och efter bara en veckas sjukhusvård skrevs han ut från sjukhuset.
– Jag blev själv förvånad, men jag kunde gå även om det gjorde lite ont. Jag fick med mig värktabletter och fick ligga och vila och gick mellan köket och sovrummet.
Johan berättar att han slutade med medicinerna ganska fort och började promenera för att stärka upp ryggen.
– Jag känner mig än lite stel i ryggen men det kanske inte är så konstigt. Visst var jag rädd att ryggen inte skulle hålla men den har hela tiden blivit starkare.
Vid återbesöket på Sunderby sjukhus den 15 januari kom också ett positivt besked. Johan fick veta att ryggen läkt ihop bra och han kunde börja arbeta.
– Läkarna var nöjda, så direkt jag kom hem så tog jag ut jourtelefonen från garaget och körde ut plogbilen.
Lastbilen, en signalröd Scania står vid hans bostad. Johan Engman är anställd av Hansen Bil och Maskin i Boden AB. Han får starta hemifrån och sköter en plogsträcka på 31 mil ovanför Gunnarsbyn.
– Snöplogning är det roligaste jag vet och det bästa man kan göra med en lastbil. Jag fick chansen att börja ploga i fjol för första gången. Det var så kul så jag var tvungen att säga att jag ville ploga i år igen.
Innan Johan tar med sig fotografen ut på en plogsväng vill han gärna tacka för stödet från arbetsgivaren, familj, vänner, bybor och givetvis läkarna som gjorde ett kanonjobb.
– Jag är glad att jag lever och kan knappt fatta att det finns teknik och går att göra en operation och få ihop det så bra som på mig.
– Det är inte som i mitt jobb att ploga, backa och kanske få göra om, säger lastbilsföraren Johan Engman, med glimten i ögat.