Vinterenheten på I 19 har förberett och finns med som experter på vinterdykning när Försvarsmaktens dykeri- och navalmedicinska centrum, FMDNC, dyker under isen vid Ängesholmen och i starkt strömmande vatten nedströms Bodens kraftstation.
Patrik Sanderson, FMDNC i Karlskrona, berättar att de för fyra år sedan behövde prova egen utrustning som skulle komma till försvaret.
– Den ska klara ned till minus 30 grader i lufttemperaturen och man ska kunna dyka i kallt vatten, som har minus två grader. Man kan testa det i laboratorium, men verkligheten är verkligheten, säger han.
Nordiskt samarbete
Den kalla verkligheten finns i Boden, liksom logistiken för att få ut mesta möjliga dyktid. De kom hit och har sedan dess återvänt en gång om året.
– Vi behöver det för att själva vidmakthålla kunskapen. Det tar år att bygga upp erfarenhet, men man glömmer så fort, säger Patrik Sanderson.
Det har tillkommit ett nordiskt samarbete och dykare från Danmark, Norge och Finland bjöds in. Det är tredje året som finnarna och danskarna är här. Nu har också holländarna hakat på. Holland, Danmark och Sverige har samma utrustning för röjdykning och har bildat en arbetsgrupp.
– För vår del har kylan den här veckan varit jättebra. Vi har satt en gräns på minus 35 grader och i måndags kröp det ned till 34, så vi fick testa grejerna. Det är väsentlig skillnad när det kryper ned mot 30 och där under, säger Patrik Sanderson.
– Allting blir så mycket stelare. Så fort man kommer upp ur vattnet fryser allt, efter två minuter har kopplingar och knappar frusit fast. Då får man gå in och ställa sig i duschen två-tre minuter för att kunna få av sig dräkten.
Unika förutsättningar
Vid Ängesholmen har finnarna har testat värmevästar och värmebyxor. De mäter kroppstemperaturen på 15 punkter.
– De ligger i 90 minuter och följer upp var femte minut. Fingertemperaturen, yttemperaturen, var nere på fyra-fem grader. Danskarna har en lite större värmeväst som de också testar, säger Patrik Sandersson.
Strömhastighet nedanför kraftstationen är cirka en meter per sekund. Vid kanten är det lugnare, men när de kommer ned på djupet en bit ut strömmar det rejält och det finns inget att hålla sig i.
– När man är på väg ner, så finns det stora stenar att hålla sig i. Det gäller att suga tag i en sten, lite större än en fotboll, och så får man hålla i den annars far man bara iväg. Det finns ingen chans att orka simma emot, säger Patrik Sandersson.
Han konstaterar att de inte kan öva vinterdykning under de här förutsättningarna någon annanstans.